gårdagens bravader

Alltså, jag kan blogga utan att vara aprak, även om de senaste inläggen inte tyder på det. Men eftersom apraka nätter brukar sluta hos pojkvän och han har internet blir det allt som oftast framför datorn jag hamnar. Social och fin flickvän jag är, som ett dygrakt as kastar jag mig mot datorn och sitter där och fyllestirrar medan han får kolla på Heja Björn mol allena i vardagsrummet. Dessutom så kräver jag honom på te hela tiden.

En kort sammanfattning av igår skulle kunna vara: Åker mycket försenad till Eriks och Andreas inflyttningsfest, travar runt i hägerstensåsen på killer heels medan pojkvän försöker guida mig på telefon. Det går inte bra, jag går vilse, jag är inte förvånad. De får komma och hämta mig istället. Anländer till hemmet, det var fint, Andreas är i sitt esse och levererar verbala käftsmällar non stop. Har mycket trevligt, häver vin som om det vore en sport och jag dess blivande världsmästarinna. Sedan rätt tidig hemgång, looping när jag ska sova, foten i marken funkar aldrig. Däckar. Okristligt tidigt ska Eric upp och spela fotboll, jag ligger kvar och vet att jag är ett vinstinkande vider. Tänker att jag också borde gå upp. Däckar. Sover till två. Vaknar när någon tittar in i sovrummet och säger hej. Eftersom jag inte har linser och är blind as a bat utan dem ser jag inte vem det är men känner mig lätt förnedrad för jag är näst intill näck med ett skatbo på huvudet. Kravlar mig upp och försöker återfå min anständighet. Det går inte bra och i badrummet står tre pojkar samlade. Jag avkräver dem identitet eftersom jag inte riktigt ser vilka de är. Får veta att det är Erik, Aaron och Sebastian. Mumlar något osammanhängande och försvinner tillbaks till sovrummet. Att göra ett sansat och respektabelt intryck är något av en specialitet jag har.

Får veta att Erics ihärdiga fotbollsspelande ledde till att han brutit armen. Usch, stackars, hoppas att han inte har för ont. Jag sitter här och försöker förtrycka impulsen att bete mig som en stor hönsmamma.

/jess