When in Lund, do as the Lundabor.

Jag tycker om att resa, särskilt med flyg. När planet bryter igenom molnen och det bara är blå himmel och strålande sol så långt man kan se, då blir jag lugn. Det finns inget att göra, man kan bara sitta där men man är ändå på väg. Jag älskar hur resande tar upp ens tankar, får in en på nya spår. Man lämnar sitt gamla liv hemma och behöver inte ens tänka på det. På avstånd blir eventuella problem, eventuella jobbigheter så distanserade, nästan som om de aldrig funnits. Man kanske inte kan fly från sina problem men man kan resa iväg ett tag, få respit. När C och jag gjorde slut åkte jag till Spanien och var borta i två veckor. Nu åkte jag till Lund, visserligen bara i två dagar men det känns som längre.

Det var lite som att komma till ett annat land. Lite varmare, annorlunda hus. Vid centralstationen sätter jag mig ner, tar en cigg och väntar på Az. En kille sitter på bänken bredvid, han röker också och ser på mig när han blåser ut. Försöker han ragga? Men nej, en tjej kommer mot oss och när han ser henne spricker han upp i världens största leende. De kysser varandra länge. Jag tycker det är fint. Bitterljuvt. Så kommer Az och naturligtvis är det första vi gör att gå till systemet. Vi bunkrar upp på rödvin, kvällen kommer inte att gå i nykterhetens tecken, nej, o nej. Väl hemma i hennes studentkorridor slukas vinet med rasande fart. Vi bjuder hennes korridorare, de är trevliga, jag trivs där. Sedan utgång, Östgöta nation. Mer vin, mer öl, vi dansar en massa, pratar med folk, det blir sent, du vet hur det är. Dagen efter är vi bakis beyond belief. Darriga och ämliga gör vi ett besök i domkyrkan för att sona nattens synder. Den där kyrkan är spektakulär, helt fantastisk. Jag blir betagen, begeistrad. Den har funnits där sedan 1100-talet, det är så galet länge. Kyrkan är så vacker att jag önskar att jag vore troende.

På kvällen möter vi Milla som kommer med tåget. Vi äter middag på en japansk restaurang, de har den godaste lax jag någonsin ätit. Över rödvinet (nej, jag är inte avskräckt) pratar vi i ett och jag tycker så mycket om dem båda. Jag har de bästa vännerna, det har jag. Skulle inte kunna önska mig bättre. Sedan blir det utgång igen. Men vi måste ju ta det lungt, Az och Milla ska till Köpenhamn nästa dag och jag ska ta ett tidigt flyg. Ha. Hahaha. Klart som fan att vi super till utav bara den. Minnena från natten är lide luddiga, vad sysslade vi med egentligen? Dansade vi våldsam bugg som om våra liv hängde på det? Dansade jag till den där vidriga "my humps"-låten som om jag älskade den? Sörplade jag vodka ur naveln på en man? (de kallar det bodyshots, alla verkade tycka att bodyshots is the shit, jag tycker mest att det var ohygieniskt, men man får väl ta seden dit man kommer) Blev jag omkringburen av en överförfriskad göteborgare? Diskuterade vi dildotillverkning med en kille som pluggade industridesign? (det är ju liksom ett eh... bruksföremål) Spankade Milla mig taktfast och resolut till "i like big-butts"-sången? Trodde jag att jag kunde prata norska? Försökte jag sno en flaska Tullamore Dew från baren? Och svarade jag verkligen "renässansmänniska" när en studentikos snubbe bad mig beskriva mig själv med ett ord? ("full" kunde jag ju också ha sagt) Ja, oh ja.

Att checka in på Sturup och fortfarande vara smått berusad var obehagligt. Men det var det värt, för jag har haft sjukt kul. Jag behövde verkligen det här.

/j