daddy, daddy, you bastard i'm through

Imorse efter att jag hade morgonknullat Brillan sa hon: "Varför är du så bra på att jucka Andrea, du är så kraftfull och taktfast!"

Jag sitter i köket och dricker vatten eftersom jag har hört att det är bra om man är sjuk och föredrar att inte vara det. Eftersom jag har hört att jag ser ut "som någon som lyssnar på Broder Daniel och Kent" så tvingar jag Brillan att lyssna på Hagnesta Hill och hon sa "det är faktiskt bra". SEGER! eller nåt. Jag lyssnar aldrig på Kent nuförtiden, har aldrig egentligten gjort det heller men jag måste ju leva upp till de fördomar som sprids om mig.

Inatt var helt absurd. Jag drömde otroligt realistiska och detaljerade mardrömmar som jag fick en bra men obehaglig bokidé om. Jag känner mig faktiskt inspirerad. Igår satt jag på ett café och skrev lite sporadisk om min darling Riga, och det kändes som att jag kunde skriva hur länge som helst men febern hindrade mig och jag gav upp efter ett tag och åkte hem. Resten av dagen låg jag på soffan och spelade gitarr tills mina fingrar blev så kalla att det inte gick längre. Jag har frusit hela natten. Detta varvat med mardrömmarna, att jag trodde att jag var med i Sex & the city (eftersom TVn stod på) samt att jag fick starka ångestkänslor när Cityakuten började 00.30. Jag funderar till och med på att börja dricka varmvatten eftersom kallvattnet känns som en istapp långsamt nerkörd i halsen, wohej.

Jag förstår verkligen inte min far. Trots att jag är helt övertygad om att jag avskyr honom så händer det att jag saknar honom. Jag fattar inte varför. Är det bara för att han är just min pappa, och att man älskar sin pappa no matter what? Jag kan helt enkelt inte tro på det. Skulle blodsbandet vara avgörande? Annars borde jag sakna min bästis som jag hade när jag var 6- 12 år men som svek mig jättegrymt en gång i sjuan. Jag saknar henne inte alls trots att vi hade svinbra teamwork när vi lekte i sandlådan utanför hennes hus. För jag har ju bra minnen av min far också. Men det var länge sen.

Jag är helt övertygad om att det till stor del är han som har fått mig att plocka MVG efter MVG hela min skolgång. Trots att han knappt brydde sig när jag visade mina betyg, så var det ändå för hans skull på något sätt. Alla jävla nätter jag satt uppe med ekvationer och historieböcker. Och nu pratar vi knappt med varandra. Det är ditt fel, säger han och lägger på. Men jag gråter inte längre, jag har lärt mig spelet och vet att det är bäst att spela med, men jag kan inte. Jag önskar att jag kunde vara som min syster, hon vet precis hur hon ska hantera situationen. Hon bjuder honom på middag och visar honom sina nya bokhyllor i matchande nyanser, hon svarar "jaja" när han säger åt henne att hon måste utbilda sig innan hon blir gravid och det är försent. Hon ignorerar den där farliga tonen som han får ibland. Jag får ont i magen i en vecka och skriver av mig så gott det går. Men nu har han ju slutat ringa, så jag borde vara nöjd.

Det värsta är att jag hela tiden känner jag jag måste bevisa saker. "Titta pappa, jag kom in på en skrivarlinje i Stockholm!". "Titta pappa, jag ska få stipendium när jag tar studenten!". "Titta pappa, jag ska spela för tvåtusen personer!" "Titta pappa, jag är bäst på matte i klassen!" Och han frågar vad jag ska leva på när jag bara slösar bort mitt liv på musik och att jag borde skaffa ett jobb och VARFÖR kan jag inte bara utbilda mig till ett riktigt jobb, varför fick du bara VG i teknik i åttan det är ju det, matematiken, fysiken och biologin som är de viktiga ämnena som TAR dig någonstans här i livet. Varför ska du gå estetiska programmet, vad ska du med DET till, hur ska du kunna leva? Utbilda dig? Klara dig? Och skrivarlinje? Vad är det? Varför? Och sen stänger han fönstret när vi bråkar och jag gråter eftersom grannarna kanske hör och hur ska han då kunna ha barbequeparty till sommaren utan att de tror att hans familj är helt GALEN.

Det värsta är när han säger till mina småsyskon att jag inte tycker om dem och att det är därför som jag inte ringer. Och de gråter och jag gråter eftersom jag inte vill ringa när han kan svara men de kan ju inte de veta.







Kolla bara vad som händer med mig när jag lyssnar på Kent!

/ando