at twenty I tried to die and get back, back to you I thought even the bones would do

Jag vaknade naturligtvis med dödsångest och ägnade morgonen åt att försöka hitta två matchande strumpor för att fira min födelsedag men jag gav upp och duschade med gråten i halsen. Vattnet i duschen var halvljummet vilket inte gjorde saken bättre direkt.

På tunnelbanan på väg hem från universitetet började det göra jävligt ont i vänstra överarmen och när jag kom hem hade jag redan hunnit fundera ett antal gånger på hur skönt det skulle vara att amputera den med vår vita lilla fruktkniv som vi brukar röra om i pastavattnet med.

Jesper sa naturligtvis att det antagligen var en blodpropp och att jag skulle dö. Weeei.

Mina tre söta filosofipojkar rusade efter mig när jag gick till tunnelbanan och gav mig ett kuvert innehållandes något som enligt T "är det enda vettiga att ge en nybliven tjugoåring, något som ingen tänkte på när det begav sig för mig". Naturligtvis ett presentkort på Systembolaget. 50 kronor. Lagom till några gravöl som jag kan hälla i mig efter tentan på lördag.

Jag blir så jävla irriterad på några på idéhistorian. De är så jävla tröga och måste fråga helt uppenbara saker hela tiden som inte ens har med ämnet att göra. Idag när den femte stackaren ställde frågan om "VADDÅ MÅSTE MAN REGISTRERA SIG PÅ MITT UNIVERSITET FÖR ATT REGISTERA SIG PÅ TENTAN?" så kunde jag inte dölja en suck. Läraren är söt och intresserad av sitt ämne men det går så jävla långsamt framåt att jag håller på att bli galen. Jag tänker de exakta meningar som han ska säga tre meningar före honom. Jag kan alla hans retoriska mönster vid det här laget och de roar mig inte även om det är intressant att alla damerna som inte har gått i skolan på trettio år fnissar åt hans torra skämt. God please help me. Om jag inte får mer att bita i på den där kursen kommer jag börja ställa massvis av jobbiga frågor bara för att slippa känna mig så understimulerad. Det bästa skulle dock vara om filosofin var aningen simplare och idéhistorian svårare. Det skulle vara bäst. Nu känner ja mig bara stressad på idéhistorieföreläsningarna eftersom jag inte lär mig något där, inte vågar gå ifall att jag skulle missa något, men mest koncentrerar mig på hur mycket jag INTE pluggar det jag verkligen borde just då, filosofi alltså.

Jesper köpte absurt mycket sushi till mig idag och det var jättefint. Jag är fortfarande mätt. Mamma skickade ett paket med posten. Jag har fått sms och telefonsamtal från många. Det var roligt. Tack. De mest otippade var:

1. PeO, som jag var kompis med i åttan men knappt har snackat med efter det.
2. Martin, han som jag ville kalla "din djävla idiot" när han ringde och var dum. Naturligtvis skrev han "Grattis iaf." som något slags tecken på att vi har en beef.
3. Min faster. Som ersättning för min far antar jag.
4. Pandi, hur han nu visste det.

Sen kom Brill the lovepill hem och gav mig paket. Tidigare när hon hade frågat vad jag önskade mig svarade jag "din svarta jacka som du inte använder". "Ja men den kan du ju få men mer då?". "Bara kärlek!!" svarade jag. Därför fick jag jackan, en poesifotobok och kärleken: en skiva med Love is all. Allt inslaget i rött papper och julgransglitter. Jättefint.

Min pappa ringde inte. Jag fattar inte varför jag är förvånad. Jag tillägnar honom en Sylvia så länge eftersom jag lider av ett ofrivilligt (men inspirerande) faderskomplex.

"Daddy
by: Sylvia Plath

You do not do, you do not do
Any more, black shoe
In which I have lived like a foot
For thirty years, poor and white,
Barely daring to breathe or Achoo.

Daddy, I have had to kill you.
You died before I had time--
Marble-heavy, a bag full of God,
Ghastly statue with one gray toe
Big as a Frisco seal

And a head in the freakish Atlantic
Where it pours bean green over blue
In the waters off beautiful Nauset.
I used to pray to recover you.
Ach, du.

In the German tongue, in the Polish town
Scraped flat by the roller
Of wars, wars, wars.
But the name of the town is common.
My Polack friend

Says there are a dozen or two.
So I never could tell where you
Put your foot, your root,
I never could talk to you.
The tongue stuck in my jaw.

It stuck in a barb wire snare.
Ich, ich, ich, ich,
I could hardly speak.
I thought every German was you.
And the language obscene

An engine, an engine
Chuffing me off like a Jew.
A Jew to Dachau, Auschwitz, Belsen.
I began to talk like a Jew.
I think I may well be a Jew.

The snows of the Tyrol, the clear beer of Vienna
Are not very pure or true.
With my gipsy ancestress and my weird luck
And my Taroc pack and my Taroc pack
I may be a bit of a Jew.

I have always been scared of you,
With your Luftwaffe, your gobbledygoo.
And your neat mustache
And your Aryan eye, bright blue.
Panzer-man, panzer-man, O You--

Not God but a swastika
So black no sky could squeak through.
Every woman adores a Fascist,
The boot in the face, the brute
Brute heart of a brute like you.

You stand at the blackboard, daddy,
In the picture I have of you,
A cleft in your chin instead of your foot
But no less a devil for that, no not
Any less the black man who

Bit my pretty red heart in two.
I was ten when they buried you.
At twenty I tried to die
And get back, back, back to you.
I thought even the bones would do.

But they pulled me out of the sack,
And they stuck me together with glue.
And then I knew what to do.
I made a model of you,
A man in black with a Meinkampf look

And a love of the rack and the screw.
And I said I do, I do.
So daddy, I'm finally through.
The black telephone's off at the root,
The voices just can't worm through.

If I've killed one man, I've killed two--
The vampire who said he was you
And drank my blood for a year,
Seven years, if you want to know.
Daddy, you can lie back now.

There's a stake in your fat black heart
And the villagers never liked you.
They are dancing and stamping on you.
They always knew it was you.
Daddy, daddy, you bastard, I'm through."




(Från "Ariel", 1966)



/a