the beauty is in the eye of the beholder, sir percy
- Jag vill också presentera mig, sa hon och sträckte fram handen mot dig. Ösregn i rökrutan efter första föreläsningen. Jaha okej, svarade du och hörde hur dryg du lät. Skakade hand. Hon var kall. Lät förkyld. Du tänkte att hon var söt, på ett konstigt sätt. Sen kunde du plötsligt inte sluta tänka på henne.
På tunnelbanan på vägen hem till en tom lägenhet. Vad hade du sagt egentligen? Du är 23 år och bryr dig inte om vad andra tycker. Du hade pratat ganska högt om din fotokurs. Hon hade frågat saker och du hade känt dig som en intressant människa som hade gjort mycket i ditt liv, en kreativ personlighet med många järn i elden. Nu när du satt i en tom fyra på röda linjen mot Fruängen kröp en smidig kallsup genom kapillärerna i hjärnan när du kom på att hon kanske bara hade varit artig. Hon verkade vara väldigt trevlig. Och du hade antagligen betett dig som en skrytsam jävel.
Ni sågs i skolan några gånger i veckan. Du, hon och några till. Grupperingar bland totala människor är spännande. Hur några känner att de har hittat fel och bryter sig lös och hittar andra. Varje rast röker ni och dricker kaffe. Du tonar ner ditt snack om allt du har gjort, mycket för att inte avslöja att det kanske inte finns så mycket mer att berätta. Det mesta sa du första dagen, då det rann ut som en fors ur din mun.
Men det är inte direkt så att du vill ligga med henne, även om tanken har slagit dig ett flertal gånger. Det känns konstigt, hon är så avslappnad. Hon skämtar mycket, hon får dig att skratta nästan hela tiden. Du skrattar ovanligt mycket. Hon säger rätt saker, kommenterar på exakt lagomt elakt sätt med rätt ton av ironi i den ljusa rösten.
Efter en försiktig övertalning sitter ni på ett kafé som hon har visat dig till. Du gillade stället direkt. Hon har en blå jacka på sig, halsduk. Hon är förkyld och ber om ursäkt för det. Du tycker att hon är bedårande. Ni köper kaffe. Hon hostar och du smälter. Ni diskuterar, mest föreläsningarna och ämnet. Hon säger direkt att hon tycker att det är svårt. Du vågar erkänna att du tycker samma sak. Hon stryker luggen bakom örat. Du frågar om hon vill ha mer kaffe. Hon svarar ja, märker inte ens hur svårt du har att släppa henne med blicken.
/a
På tunnelbanan på vägen hem till en tom lägenhet. Vad hade du sagt egentligen? Du är 23 år och bryr dig inte om vad andra tycker. Du hade pratat ganska högt om din fotokurs. Hon hade frågat saker och du hade känt dig som en intressant människa som hade gjort mycket i ditt liv, en kreativ personlighet med många järn i elden. Nu när du satt i en tom fyra på röda linjen mot Fruängen kröp en smidig kallsup genom kapillärerna i hjärnan när du kom på att hon kanske bara hade varit artig. Hon verkade vara väldigt trevlig. Och du hade antagligen betett dig som en skrytsam jävel.
Ni sågs i skolan några gånger i veckan. Du, hon och några till. Grupperingar bland totala människor är spännande. Hur några känner att de har hittat fel och bryter sig lös och hittar andra. Varje rast röker ni och dricker kaffe. Du tonar ner ditt snack om allt du har gjort, mycket för att inte avslöja att det kanske inte finns så mycket mer att berätta. Det mesta sa du första dagen, då det rann ut som en fors ur din mun.
Men det är inte direkt så att du vill ligga med henne, även om tanken har slagit dig ett flertal gånger. Det känns konstigt, hon är så avslappnad. Hon skämtar mycket, hon får dig att skratta nästan hela tiden. Du skrattar ovanligt mycket. Hon säger rätt saker, kommenterar på exakt lagomt elakt sätt med rätt ton av ironi i den ljusa rösten.
Efter en försiktig övertalning sitter ni på ett kafé som hon har visat dig till. Du gillade stället direkt. Hon har en blå jacka på sig, halsduk. Hon är förkyld och ber om ursäkt för det. Du tycker att hon är bedårande. Ni köper kaffe. Hon hostar och du smälter. Ni diskuterar, mest föreläsningarna och ämnet. Hon säger direkt att hon tycker att det är svårt. Du vågar erkänna att du tycker samma sak. Hon stryker luggen bakom örat. Du frågar om hon vill ha mer kaffe. Hon svarar ja, märker inte ens hur svårt du har att släppa henne med blicken.
/a
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home