same old

Vaknade tidigt imorse, så där som jag alltid gör när natten innan blev sen och alkoholstinn. Jag ligger på sidan och någon ligger bakom mig med ena benet över min bak. Trevligt, pojkvän, tänker jag men det var det ju inte utan det var Milla som fakstiskt är precis lika trevlig. Hon vaknar också och vi konstaterar att vi fortfarande är fulla. Fulla, och stinker av vitlök. Charmerande flickor. Det blev nämligen middag på Mamas and tapas och massor av aioli. Ett stort gäng var vi, 12 personer och vi drack som om vi vore det dubbla. Jag jobbade mig igenom hela vinfloran, rosé, vitt och rött. I början av middagen kände jag ingen utom Milla, när vi ramlade ut från restaurangen var jag bundis med de flesta. Sen blev det en taxi till Patricia där en av männen i sällskapet envisades med att bjuda mig på allt. Drinkar och vin. Så fort jag närmade mig baren så kom han farande med kortet i högsta hugg. Jag försökte verkligen bjuda tillbaks, om du tar det här så tar jag nästa runda och så där, men han var rent makalöst bjudvillig så till slut stod det mellan att jag skulle börja slåss med honom för att få bjuda tillbaks eller låta hans kort dansa. Så jag valde det sista men fick dåligt samvete. Klart han inte bjuder på drinkar för att han tycker att det är så kul att göra av med pengar. Klart han vill ha något i utbyte. Allt han fick tillbaks var trevlighet från min sida, men det var nog inte vad han hade hoppats på.

Sen hände det som jag alltid fyllenojjar över, det som aldrig har hänt förr men nu alltså hände och kommer vara en källa till ändlösa fyllenojjor framöver; jag tappade min väska. Plötsligt var den inte där över axeln och jag hade ingen aning om vart jag hade gjort av den. Blev lätt panisk. Eller ok, jag blev sjukt panikslagen och for runt som en delerisk höna tills Milla kom på att hon kunde ringa min mobil och hoppas på att någon ärlig svarade. Och under över alla under, väskan hade tagits om hand av två snälla tjejer som lämnade tillbaks den helt intakt. LÄTTNADEN! Jag blev jätteglad och alldeles till mig, fan jag borde ju ha bjudit dem på en drink, det tänkte jag inte på. Sedan tog vinet och bakfyllan från kvällen innan ut sin rätt och jag blev sådär fylletrött att jag i princip sov stående. Tog farväl av sällskapet och de verkade lite förvånade över min snabba degenerering från välmejkad välkammad dansant lady till utsmetat förslappat fyllemongo. När det är två minuter kvar tills tunnelbanan går får jag nog och kräver högljutt att vi ska ta en taxi. Milla tycker att jag är dum i huvudet. Jag envisas med "VI TAR EN TAXI, VI ÅKER TAXI NU, HALLÅ TAXI NU!!" tills tunnelbanan anläder och Milla baxar in mig, foglig som ett lamm. Väl hemma så dundrar jag in i vardagsrummet där Andrea och Seb tack och lov inte sover. De gör nog något annat men jag meddelar glatt att jag bara måste ha min dator för jag bara måste spela en låt för Milla och jag bara måste göra det nu. Fast det blev inte så mycket med låtspelandet för vi däckar på direkten.

Och nu är det ju lördag vilket innebär att jag säkert kommer gå ut igen ikväll. Herregud. Jag känner hur jag tar kål på hjärnceller i en rasande takt. Egentligen skulle jag bara vilja ligga under en filt på en mjuk säng medan någon läser sagor för mig. Det är ju själva fan att jag aldrig ska kunna supa till utan att få sådan vidrig jävla bakisångest.

/jess