En hel massa.

I lördags övertalade jag D att strunta i att flytta grejer och istället bara göra roliga saker med mig eftersom jag ville fira att jag Äntligen kände mig bättre. Eftersom jag är en slipad jävel på att övertala folk och eftersom jag nästan har lyckats lura i honom att jag är oemotståndlig så gav han upp och vi åkte till Street och gick i solen. Vi höll varandra i handen och ställde oss i filmiska poser mitt på gatan och hånglade jävligt snyggt så att alla omkring fick väja.

Bortse från regnet, åkern & att hon är blond.

Ja, vi var antagligen pain in the ass för alla olyckliga stackare som precis har blivit dumpade. Ja, vi struntade i det.


Sen bjöd jag honom på Hermans' och tänkte att jag är farligt nära k.

Jag inhandlade en prickig plånbok med en liten rosett fäst vid dragkedjan. När jag skulle föra över alla mina STORA SEDLAR från min gamla till den nya insåg jag att jag hade absurt många olika sorters kort som jag aldrig använder. Eftersom jag är en ängslig mtf kunde jag inte slänga ett enda av dem. Sparade till och med mitt gamla leg som har gått ut trots att jag dessutom har ett körkort. Jag sparade ett busskort från nittiosju också. Jag är skitdålig på att slänga saker.

Den gamla plånboken var köpt på PUNKT SHOP (föreställde NIRVANA!) när jag gick i åttan och var en snabbis i Stockholm. Denna plånbok bidrog till en traumatisk upplevelse i ettan på musikgymnasiet när en tjej i trean föraktfullt frågade om det var HANSON jag hade på plånboken. "GILLARU HANSON ELLER?" Det var otroligt pinsamt.

Hur jag kan säga så här mycket om en plånbok är för fan ett mysterium.

HURSOMHELST.

Jag vet inte om det är för att jag snart fyller tjugo pling och har någonslags ålderskris. Jag vet inte om det är för att jag bor med Sminkräkan. Jag vet inte om det är för att jag har tröttnat på "jag ids inte kamma mig bara för att ta en cigg utanför porten"-stilen. Jag vet inte om det är för att jag är... Äh.

Jag har i alla fall långsamt förvandlats från att vara tjejen som mest klättrade i träd och riskerade livet ute på de stora cementblocken vid kraftverket i älven hemma, till att vara nån jävla brud som RODNAR. En brud som köper prickiga plånböcker. Helvete. Kuk. Fula svordomar. Jag har köpt en ögonfransböjare. Jag funderar allvarligt på att bara använda kjolar och strunta i byxor. Jag har joförsig alltid varit hysterisk över mitt hår och huruvida det är tillräckligt fluffigt eller inte, men nu har det gått för långt.

Joförsig gillar jag drinkar.

Back in the days brukade jag ha på mig en jävligt stor, och nu menar jag JÄVLIGT stor, tröja som Thåström kastade ut till mig från en scen en gång. Den var svart, en kille som jag sedan blev ihop med hotade att slå mig på käften om jag inte släppte taget om den. Jag hade min morfars gamla keps som var gul och brun och hundtandsmönstrad också. Jag hade rött hår. Jag hade en grön, gul och röd mössa som min polare Malin hade virkat åt mig. Jag var ett jävla freak.

Hej fjorton. Hej Nirvanaplånbok

Snart fyller jag år. Den enda förändring som min födelsedag kommer att innebära är att jag kommer att få gå själv till Systemet istället för att någon köper ut åt mig. Det är skit. Svinschysst att slippa bära en massa flarror hela dagarna. Payback time. Nu kommer väl jag ensam få gå fram och tillbaka med vinare bara för att jag har sluppit så länge. Fuck.

Endel frågar vad jag önskar mig. Jag svarar att jag inte önskar mig något. Och det är sant. Sakerna jag önskar mig kan jag bara köpa själv. Kläder och sånt. De kläder min mamma köper åt mig brukar jag inte gilla. Det blir bara jobbigt om hon har ansträngt sig och jag inte kan hålla masken. Jag önskar mig iofs en mobiltelefon men det är alldeles för dyrt för att jag skulle gilla att någon gav mig det. DET ÄR DETALJERNA SOM GÖRE VA, INTE CASHEN!

Det som kommer att bli mest spännande med min födelsedag:

1. Att se om min pappa ringer eller skickar ett sms eller inget av det.
2. Att ha en föreläsning i Idéhistoria. (höhö)
3. Att vakna på morgonen och se om jag har fått ryggskott till följd av min höga ålder.
4. Att känna den där tomma julaftonskänslan som jag alltid får på "högtidsdagar" som var så jävla spännande när man var liten men som nu går över så fort kaffet är slut.
5. Om jag får paket med posten från hooden.

Egentligen skulle jag väl önska att jag kunde åka någonstans med några som jag gillar. Sista resan jag företog mig var förra Roskilde.

Och naturligtvis hittade DN mig och ville fota.

Jag skulle vilja att det var som på sextiotalet. Så här festade min mamma omgiven av en massa män. Schyssta ben, eller hur?


Eller varför inte bara satsa på en temafest liksom? Typ tema Mexico. Och ha en massa ballonger. Och knarkvåg. Och WANTED-skyltar. Kolla på spegeln. Det är jag som är Paco och efterlyst. (Min systerson ritade teckningen) Likt eller hur?


Annars skulle jag tycka om att ta en lång promenad med mina trevliga vänner.

På väg hem från Narvik.

Eller bara skratt mellan lakanen som vanligt.


Min nya ålder ska firas med fylla och folk. Jag lämnar det så.

/a