Ain´t no sunshine

Nej nej det är inget solsken för det är raggsockshimmel över oss, sådär gråfuktig och urkramad. Här knallar det på du vet, i samma hjulspår, igår var jag full som så ofta, vem bryr sig, vem orkar ens höra om det längre. Tog med folk till vad jag trodde var hello saferide spelning men kvinnan drog av två låtar och sällskapet droppade hem rätt tidigt. Jag tar inte en öl, jag tar minst fyra, jag tar så många det krävs för att dra bort fokus lite för jag trivs bättre när jag är luddig i konturerna. Vid minnet av det nästa dag trivs jag sämre, som alltid, så förutsägbar. Jag kommer göra om det i helgen, om några dagar igen och igen och igen. Äh du vet, det är en sån där sorgesam dag när inte bara himlen är tung och kvävande utan allt är precis så, i varenda por, i varenda cell bor sin egen raggsockshimmel. En sån där dag då jag verkligen vill skriva något som är bra som jag kan vara nöjd med men det blir bara pretantiös låtsaslek; titta här är jag jag kan leka journalist titta vad fint jag lånar alla de här stora, svåra orden men de är ju inte mina och det märks. En sån där dag då jag tänker att jag borde lägga av, lägga ned, sluta försöka och tro att det ska bli något av mig också. Varför skulle just jag, va, hej Jante kom i min famn. En sån där dag då insikten att man måste leva med sig själv tills man dör är näst intill outhärdlig. Häpp!

/j