Kvinnan med guldmasken

jag har sagt det förr men det kan inte nog poängteras: halva nöjet med att gå ut är att få ha på sig en jävligt flashig outfit. Ju krångligare att ta på sig desto bättre. Ge mig höfthållare, underkjolar, korsetter och en miljon små hakar och hyskor så är jag lycklig. Alltså, jag är inte typen som går ut i jeans och t-shirt. Föga förvånande så älskar jag maskerader. Alla fester borde vara maskerader! Så när pojkvännen berättade att ODD-festen hade masktema blev jag extatisk och tänkte genast på venetianska karnevalsmasker med fjädrar och näbbar. Stiliga, romantiska masker som man kan hålla upp framför sitt vitpudrade ansikte medan man trippar runt i boxbomslabyrinter med en perukbärande herre hack i häl... Typ så. Tydligen var det bara jag som ville go all out, han var inte alls lika entusiastisk inför maskerandet. (även fast han senare på natten kom smygande med en slags korsning av rånarmask och långkalsong runt huvudet, ha!) Men jag och Andrea tyckte att är det maskerad så är det, så vi gick till Buttericks. Jag inhandlade en guldig mask som skulle matcha guldglittret i min klänning. Andy hittade inget, men jag tycker hon borde köpt den där pandamasken, det hade varit lite meta liksom.

Väl där var det väldigt trevligt och väldigt trångt. Jag blev väldigt snabbt väldigt full men avhöll mig denna gång för att spräcka läppen. Funderade visserligen lite på att falla på ansiktet igen, särskilt när skon gick sönder och en flaska vin innanför västen började kicka in. Istället så gjorde vinglet att jag blev än mer dansant och vi svängde loss till härliga 90-talslåtar. Tog dock en taxi hem till pojkvännen rätt tidigt, vi satt där i varsitt hörn i baksätet och tyckte i oss riktiga fyllekäkshamburgare. Det var en sjukt god vegetarisk hamburgare. Så god att jag lyrisk ringde Andrea när vi kommit hem för att berätta om detta under till snabbmat. Hon undrade om jag var absurt full och det kunde jag inte förneka.

Gud vad god den var. Fan vad hungrig jag är. Undrar om det finns någon grill här i närheten? Det måste det väl göra?

/jess