Ack studentlivets hårda dagar

Med tanke på de ytterst skrala finansiella tillgångarna för tillfället borde jag hålla mig hemma och leva på hemgjord mat á la linsgryta, det vore vettigast, då skulle jag naturligtvis få mer pluggande gjort. Men jag är så rastlös nu för tiden, jag måste göra saker hela hela tiden, fara runt som en skållad råtta mellan tillställningar, vänner och resor. Så när Gabs ringer och frågar om lunchätande i stan säger jag naturligtvis ja. Vi äter och går i butiker, pratar mycket, jag pratar mest, herrgud vad jag låter munnen gå konstant. Jag säger ofta samma saker också. Kära vänner, stå ut med det ett tag till. Vi går runt högst uppe på Drottninggatan, även om den gatan är ett jävla krimskramsgetto så gillar jag dess högre delar, där Strindbergscitaten börjar. Den delen känns så 1800-tal, med centralbadets vackra innergård och allt. En ny affär har öppnat, Pistill hette den men den hade inte så mycket med blommor att göra, utan mer med exklusiva sexleksaker. Lite världsvant glider vi in och jag försöker förtrycka att jag egentligen tycker det är rätt absurt att sådana här grejer som roterar och blinkar och pulserar och fan vet allt säljs helt öppet. Om man köper en så vet ju alla vad man ska ha den till. Det är inte som att man kan fejka att det är en arty blompinne eller nåt. Men ja, det är väl bra, att man kan tala om och köpa sånt här öppet. Fanns inte mycket för killarna dock. Ni får väl fortsätta nöja er med the old fashion way, eller tja jag vet inte, koka sig lite snabbmakaroner och rota fram en termos om man känner sig experimentiell och ambitiös, men det är ju inte på långa vägar lika glammigt som något rosaglittrigt med sex and the city kredd.

Sedan hem, ska banne mig plugga. Slänger ett getöga på en text som ska skrivas om och det får räcka så. Jag har fotografiskt minne nämligen. Jomen, mycket praktiskt är det, jag läser inte jag fotograferar, bara blinkar lite så sitter det som etsat på näthinnan och sen behöver jag aldrig plugga det igen. Inte. Framåt kvällen bär det in på nytt, fika med Milla som jag har förhoppning att göra om till öl. (Alltså, jag hyser inte förhoppningen om att göra om Milla till en öl, utan att byta ut fikan mot det.) Milla säger att det finns en bra café på Götgatan. Jag säger att det finns bra pubar på Götgatan. Milla säger att då skulle vi ju bara supa oss asfulla. Jajjamensan! svarar jag och typ hoppar jämfota, klappar i händerna. Hon säger något om att hennes pojkvän kanske är på Söderkällaren, jag säger: Söderkällaren it is, up and away! Men först måste vi äta, vi fikar på Pierrot och det bidde inget Söderkällarensupande för hennes baby drog hem. Jag hintar då med Lilla Persien. Sedan hintar jag med Indigo. Det faller inte i god jord, Milla har fått ont i magen och hotar med vinterkräksjuka. Ok, jag är inte så desperat efter öl att jag tänker tvinga iväg henne ändå. Vi åker hem, hon till sin nya lägenhet i Hornstull (avundsjuk ja) och jag hit. Jag funderar på att be Brillan följa med ut. Hon ser så pepp ut där hon lunkar runt i köket i mjukisbyxor.

/j