snöjävelen

Nej det är inte alls härligt med den här snön, inte ens lite sprittande småmysigt så att man drar på munnen, det är ju för fan jävla misär. Jag pulsade till skolan (försenad såklart, comme il faut) och fick snö i skorna. Hälsar mina klasskompisar med ett surt "vilket JÄVLA väder det är ju vidrigt" och får oförstående blickar som svar. De tycker det är fint med snön. Brillan jublade av glädje imorse när hon steg upp och jag bittert väste att det börjat snöa. Andy är lyrisk. Herregud, vad är det för fel på er, känner ni inte att det är överkallt, att snålblåsten alldeles snart kommer knipsa av våra näsor, att det kommer vara så här i nästan ett halvår till?! Mysigt, mitt arschle! Det här är min 21:a vinter och magin är alldeles borta.

Jag vägrar. Jag vägrar jag vägrar jag vägrar jag tänker inte acceptera det här. Det som är jag sitter kvar på ett soligt Långholmen och har just öppnat sommarkvällens första öl. Vad det är som sitter här i smutsig kofta och drar fingervalsen på tangentbordet tänker jag inte ens spekulera i. Ett intet, månne. Ett skal vars enda föresats är att överleva tills i maj.

Läste en bra seriebok idag. Black hole. Jag gillar sådana där historier om utstötthet, om en liten grupp som måste klara sig själva, överleva utan det som vi kallar modernt samhälle. Som postapokalyptiska filmer. Loves em. När det står i tidningen att världen om 50 år kommer vara så fuckad av miljöförstöring att det är översvämningar och naturkatastrofer överallt tycker jag såklart att det är hemskt, men en liten, liten del av mig känner ett styng av spänning. Jag skulle vilja veta hur jag skulle klara mig. Om jag skulle ha oanade krafter, vara ovanligt seglivad. Antagligen skulle jag dö först av alla, men om jag får fantisera, då klarar jag mig galant. Bara det inte snöar så.

/j