A foggy day, in roggies hem, had me low, had me down (men inte så farligt)

Kolla här, jag har dammsugit och diskat. Torkat av alla ytor, jajjamensan, jag har sysslar med yttorkning. Jag har lagt tidningar och böcker kant i kant, så att kaoset i alla fall har räta vinklar. Vattnat blommorna till och med. Det står tända ljus på fönsterbrädan och bordet. Bredvid mig står en stor kopp Darjeeling. Luften luktar svagt av lavendel, har en sån där aromoljabrännare. Lyssnar på en lp med Ella Fitzgerald. Lp-skivor är så mysiga, det där raspet innan musiken snurrar igång ger mig välbehagsrysningar. Det enda jobbiga är att man måste vända på dem hela tiden, annars är de bara bra. Ta mig tusan om de inte låter bättre också. Djupare. Det är alltså jävligt harmoniskt här just nu. Men ändå. Det är som om att sådana här helt utmärkta ögonblick inte når sitt fulla värde om de inte delas med någon. Jag är dålig på att vara ensam. Det gör mig lite nere, trots favvoskivor och favvote. Så blir jag alldeles hispig och travar fram och tillbaka tills rykande spår framträder på parketten, ringer alla jag kan komma på och frågar om de vill ta en öl eller sjuhundra. Fast inte ikväll, faktiskt inte, jag övar mig på att hitta lugnet och behålla det. Pretantiöst, hm? Man måste ju kunna vara ensam och förnöjd i sitt eget sällskap. Alla säger det. Mina vänner säger det. Pojkvänner har sagt det. Shrinken säger det och tja, hon om någon borde ju veta vad hon pratar om. Så, all by myself, me, myself and I och det är helt ok. Jag ska klappa mig på huvudet och äta cheesecakerazz-glass och kanske svänga ihop en roman så där på en höft. Nä, så spännande ska jag inte ha det, jag ska svänga ihop en vårdnadsbehovsbedömning och sedan försöka pressa in den i en analys med hänseende till perspektivmarkörer, verbalsubstantiv och sån shit. Spännande va? Imorgon bär det av till Karlskrona, sju timmar i buss, jag kan knappt bärga mig.

/j