Goda grannar, inte

Grannarna ovanför oss är galna. Helt spritt språngande säger jag. Ok, det kanske inte är en strålande idé av mig att spela Skid Row på...eh... rätt så hög volym halv tolv på kvällen, men Andy och Birtha är borta och jag måste ju få passa på! Men jag förstår att de bankar i taket. Jag är en snäll flicka, jag skriker inte I LOVE SKID ROW DEAL WITH IT MOTHERFUCKERS!!! (inte för att jag gör det, loves them, men ibland bara känner man för lite trashig metal framåt kvällningen, du vet) i trapphuset, nej, jag sänker och lägger på Ella Fitzgerald på väldigt, väldigt modest volym. Men tror du inte att de volymfacisterna knackar igen?! Så nu sitter jag har i moltystnaden och gottar mig åt the sweet, sweet irony i att jag faktiskt har vaknat av att de bråkat så jävligt med varandra att det lät som om de stod bredvid min säng. De skrek trevligheter som "OCH HUR TROR DU DET KÄNNS OM JAG SPOTTAR DIG I ANSIKTET DÅ VA, VA?!!" plus en charmant version av "men du lyssnar ju inte, men du hör ju inte, jamen du lyssnar ju inte, men du HÖÖÖR ju inte". Jag förtjänar för fan lite Skid Row för det där.

/j