badhus i mitt hjärta

Gnaaa iäääämmmmfffhhh det här är en sån där blogg som man bara får krysta fram, jag har inget raljerande eller ens småkul att komma med. Inga vardagshändelser från vilka man kan dra allmänmänskliga paralleller, inget politiskt att whina över, intet nytt på hjärtasmärtafronten....

Jag var och simmade idag, ja, det är sant, jag plöjde mina 25 längder och glodde förstulet på han med det rediga brösthåret som forsade fram bra mycket snabbare än mig. Sedan ville jag sola. Jag gick till en anställd och frågade vad det kostade. Han synade min bikiniklädda barnkropp, kastade ett getöga på mitt bleka osminkade ansikte och sa att det kostade 35, men man var tvungen att vara över 18. Jag är 22, svarade jag resignerat, tog min handduk och gick till bastun där jag trängdes med frodiga kvinnor som hotade krossa mig mellan sina voluminösa behag. När de frodiga svettats klart var det jag och två små snärtor i fjortisåldern kvar. De pratade om sin vikt. Den ena klagade på att hon blivit fet. Hennes anemiska vänninna frågade vad hon vägde och hon svarade bedrövat att det var åtminstone 43 och kolla, hon nyper tag i skinnet runt revbenen, jag har fått kärlekshandtag! Vojne vojne, ville jag säga och peka ut på scenariot i duschrummet som Zorn skulle älskat, titta där, det där är ju vackert, det är kvinnligt! Det gjorde jag inte. Mitt jesuskomplex sträcker sig inte så långt.

Visiter i badhuset får mig alltid att bli så förbannat kroppskramande frimodig, en jävla naturisthippie. Snälla. Nu får det vara nog. Jag ska dra på mig den lilla svarta, snörpa in midjan, trycka ner mig i rövpush-up strumpbyxorna och gå och sörpla i mig lite vin.

/j