Skräp.

Imorgon kommer jag att bli väckt av Jessicas lillasyster som är lika gammal som mig men ack och ve både mycket roligare, dansant och mer ladylike än jag någonsin kommer att bli. Hon ska prova en gammal (och jävligt hipp[ie]) sjuttiotalströja för att eventuellt låna den till någon slags jobbtillställning i flowerpowerns tecken. Sen ska jag plåga mig iväg till universitetet för att genomlida en lektion om 1500-talets reformation och sen ska jag väl hem för att sysselsätta mig med det jag har gjort halva kvällen, att redigera text.

Jag har läst och förfasat mig över de knappt årsgamla texterna jag föga imponerande har skrivit. Jag har suttit kvällen igenom för att leta användbart och glömt material till projektet och det blev både angenämt och förskräckligt. Jag har ryst åt gamla högtravande prosaförsök och skrattat mig halv fördärvad åt en del vilseledda dikter. Det är ju rent av pinsamt att folk faktiskt har fått genomlida lektioner med mig när jag har tvingat mig själv till högläsning av de där fossilerna. Från och med detta nu ska jag bara skriva exemplariska texter som jag aldrig kommer att skämmas över. Eller?

Fuck. Den här rastlösheten is killing me. Det är mitt livs gissel.

/a