Bad Cash var inte så geniala som jag trodde

Det finns en låt av Bad Cash Quartet som jag tyckte var så fin, just på grund av en rad. "And i know my place, and i know my place on your skin!" skrålade jag tills Andy rättade mig och sa att det var "my place on your scale". Men jag tycker min version var bättre. När jag trodde att det handlade om att veta min plats på din hud, så tänkte jag att precis, precis så är det ju. Man vet sin plats på hans hud. Man vet hur man placerar sig. Det är lite olika hur man gör det med olika kärlekar. Men till slut, efter ett tag, så har men den naglad. Platsen alltså. Så där som man ligger precis mellan dröm och vakenhet. Min hand där och ditt huvud här, man pusslas ihop, smälter ihop.

Och om du skulle se honom igen, långt senare, så sent att allt som var åt helvete inte längre spelar roll, så sent att ni först är främlingar för varandra så kommer du ändå minnas just din plats. Och du kommer bli förvånad över att den inte är märkt på hans kropp, som sådana där linjer de målar runt döda i polisfilmer. För det går ju så lätt att glida tillbaks dit och om du blundar och låter huvudet tystna kommer det vara som om du aldrig var borta. Men trots att du vet allt som hänt, trots att du var borta av en anledning, trots att alla säger nej och något inom dig också gör det så stannar du i alla fall inatt. För du vet din plats på hans hud och när du väl har funnit den så är du fast.

/j