nuet

Andy talar i inlägget nedan om att bli uppslukad av något, sådär inne i det man håller på med att omvärlden försvinner. Det är en skön känsla. Är det inte vad vi lever för, egentligen? Jag kan inte komma på något som får mig att känna så. Inte just nu och jag saknar det. Brill och Andy har sina grejer, sin musik och sitt skrivande och jag avundas dem. Jag väntar på att något ska hända, lever mitt liv i en rosaskimrande framtid. Snart så, då jävlar... Under tiden så fortsätter jag att suga på csn och göra samma saker som alltid. Jag vill ha förändring, liv, något eller någon att vara hängiven. Eller så längtar jag bara efter våren.

Jag hatar den här deppiga känslan jag har haft på den senaste tiden, som en grå filt över allt, en tjock klump bakom ögonen. Jag känner igen det så väl men jag trodde faktiskt att det var borta nu. Det är den där sortens känsla som får dig att bli så rädd för allt, som får saker som brukar vara hur enkla som helst att kännas omöjliga. Hälsa på dina vänner som vanligt men dra ett djupt andetag innan så de inte ska höra din röst brista. Smyg längs väggarna och stäng in dig i ditt rum. Göm dina darrande händer bakom ryggen och be för att det går över snart. Det är inte sådan jag vill vara, jag vill inte vara ett deppigt helvete som ingen vill umgås med.

Och jag vill inte skriva deppiga helveten till bloggar som ingen vill läsa. Nå, inte så många som läser det här ändå. Typ bara Goesta som kommer med ihärdiga rättningar (vilket är bra, jag hatar egna stavfel, tack Goesta).

Kompisarna från gymnasiet ville träffas ikväll. Det kan nog bli grymt kul men jag känner mig inte så jävla pepp (surprise!). Fast så här kan jag inte hålla på, det blir inget bättre av. Får ta mig i kragen (polokragen idag) och åka hem till Gaby och träffa Az och Milla. Ingen hejdlöst vinpimplande dock. Jag är fortfarande skärrad (ärrad?) efter helgens... bravader. Kanske alkohol inte borde vara min drug of choice? Dock svårt att få tag på andra. Jag kanske kan prova att röka något av Andys späda ljusgröna tagetesskott? Jag tror de kan ha oanade hallucinogena egenskaper.

Läser på aftonbladet att Hagamannen är fångad. Han är skyldig till sju brutala våltäkter i Umeå. Tydligen är han en vanlig familjefar, ingen hade anat något. Men hur förväntar vi oss att våldtäktsmän ska se ut? Att de ska ha horn och "våldtäksman" stämplat i pannan? Tänk, när frun och barnen sov eller var borta var han ute och ströp 14 åriga flickor med halsduk medan han våldtog dem. Vad är det som går snett, vad är det som gör att folk bryter barriären mellan de mörkaste, vidrigaste fantasierna och verkligheten?

Nu: köpa cigg. Jag börjar röka aktivt när jag är 21 år, fatta vad efter.
/j