att införskaffa: moral

Jag önskar att jag kunde vara en fin människa, en rättrådig människa som vet vad hon vill och handlar därefter. En sådan med ryggrad, ansvarskänsla och moral. Tyvärr är jag inte det. Jag vill göra det som är roligast för stunden, jag velar och vill ha allt och alla. Jag vill ha alla män, jag vill ha romantik, jag vill ha hur mycket cigg som helst utan lungcancer, jag vill vara full på vardagsnätter, jag vill ha mesta möjliga lycka så snabbt som möjligt. Quick fixes är min melodi.

Igår så skulle jag berätta för den här lite äldre mannen som jag träffat i några månader att nu kan vi inte träffas längre. Jag var tvungen att välja, och jag valde bort honom. Vi skulle träffas i gamla stan för ett glas vin och ett avslutande samtal. Jag påpekade att det var min vita vecka. Han kontrade med att vitt vin är just vitt. Jag tänkte över detta och insåg att det var sant och rimligt. Två glas och sedan tidig hemgång vore nog, men ni som känner mig vet ju redan nu hur det gick. Två glas? Tidig hemgång? Moi? Never ever. Det blev en barrunda i gamla stan och plötsligt kändes det inte alls som om det här var hejdå. Rumlade hem runt halv två och störde säkert fina sambos.

Han gav mig två novellsamlingar av Hjalmar Söderberg med en lång dikt på latin på försättsbladet. Sånt är hans stil och jag kommer sakna det. Fan jag kommer sakna honom, han är en bra man och vi har haft så roligt ihop. Men vi visste ju båda att vår relation aldrig skulle vara, att det var tvunget att sluta såhär förr eller senare.

Vaknade klockan åtta, fortfarande full. Sådant är klassigt. Kollade mobilen såg att mitt ex ringt fem gånger under natten. Ringer upp honom. Han undrar vad jag gjort och jag säger som det är. Kan inte ljuga för honom. Han säger att han inte orkar träffa mig mer. Jag säger att han har fel och att jag behöver honom i mitt liv. Fyra år, vi var så nära att när jag såg på honom kändes det som att se på mig själv. Jag var så jävla kär. Ville ha honom alla dagar och alla nätter, hans lukt var som en drog, jag var fysisk beroende av honom. Nu har vi inte setts på flera veckor och jag vet inte vad som händer i hans liv. Jag festar bort mina nätter och försöker fylla ut den oändliga tomhet han lämnat efter sig med andra män. Det är så sorgligt.

Sedan åkte jag till skolan, försenad som alltid. Att sitta på fyrans buss på morgonen och känna att man fortfarande är full är verkligen vidrigt. Jag satt och nojjade över om jag såg full ut, om jag luktade sprit (vilket jag säkert gjorde) och var nära att hoppa av och åka hem igen. Men c-uppsatsen måste skrivas och så välutvecklad är min ryggrad i alla fall att jag inte tänker låta min medförfattare jobba ensam. Min hjärna var en stor, improduktiv gröthög den första timmen men sedan klarnade det vilket var oändligt skönt.

Sådant som borde införskaffas inför den stundande våren:
Viljestyrka
Nykterhet
Moral
Någon som kan ta hand om mig och finnas där, alltid.

/jess