misärbloggen
Var är mina kära medbloggare? Känns som om jag upprätthåller denna bloggen just nu, och tack vare detta tragiska faktum så blir det värsta misärbloggen. Andy skriver roligt om att hon vill odla, Birt skriver skruvat och vill prata om shorts och använda mycket caps-lock, jag skriver bara om att jag super likt ett as, dejtar snubbar och saknar mitt ex. Det är ju deppigt och fan inte roligt att läsa. Men, mitt liv, min text, mina regler, så jag kan ju lika gärna köra ett varv till på samma tema. Du behöver inte läsa om du vill, känn dig fri att göra något mera uppbyggligt. Men here we go.
I inlägget nedan så gnällde jag över att jag inte vet vad som händer i hans liv längre. Det kanske var lika bra, för när vi sist möttes (lördag förmiddag) och jag frågade vad som hände i hans liv, så fick jag svaret "jag har träffat en tjej, jag tycker om henne. Hon är en jättebra tjej". Jaha men grattis så jävla mycket då. Du hade väl inte behövt berätta just DET. Men visst var du nöjd över att kunna säga det, du vet att jag träffat andra män och du vet det för att jag är så förbannat dålig på att ljuga. Men jag har aldrig gnuggat det i ditt ansikte. Om du frågar vad som händer i mitt liv så skulle jag säga att jag pluggar mycket, att jag ska börja skriva i skoltidningen, vilken shit som helst utom att jag har träffat någon. Jag må ha träffat någon, men det känns inte nödändigt att berätta för dig. Men det första som du tyckte var nödvändigt att berätta för mig är att du har träffat en tjej.
Som den rationella och välbalanserade kvinna jag är valde jag att bearbeta denna information genom att supa mig redlös. Jag ville in i dimman, om du ursäktar patetiken. Glömma mig själv, dricka på ett sånt där destruktivt sätt då man inte dricker för att bli social, inte för att dansa, inte för att det är skönt och kul att bli full utan bara för att bli ofokuserad och glömsk. Vi var på mango och jag klämde in mig i ett hörn där jag spenderade merparten av kvällen med att sluka vinet. Sambos dansade. De undrade var jag var. Jag trivdes rätt bra ensam och intryckt i mitt lilla hörn. Ett med väggen. Ibland kom killar fram och ville prata. Jag negligerade dem totalt. Tack, men nej tack. Jag är upptagen, förstår du. Det är jag och vinet. Vid stängningsdags hade mina ben bestämt sig för att de inte ville vara med längre. Andy stödde mig. Det var roligt. Jag tappade mitt armband och en tjej snodde det. Det gjorde inte så mycket, det var också rätt roligt.
Hemma låg jag på golvet i mitt rum och noterade att taket uppförde sig på ett högst onaturligt sätt genom att snurra runt. Mitt tak brukar vara stillastående. Jag kände mig som en damm. För det mesta så brukar jag sträva efter att känna mig som en dam, men den här natten var jag en damm. Du vet, när man bygger en damm måste fundamentet och väggarna som håller kvar vattnet vara starka. Det kan bildas små sprickor i dem annars. Dessa sprickor syns inte, men de försvagar väggarna. Tillslut blir vattnets tryck mot väggarna blir övermäktigt och dammen brister, bara så där.
Usch, en sådan fånig liknelse. Nåja, det var vad jag tänkte och säg mig någon som inte blir fånig av mongofyllan from hell. Stackars sambos som får ta hand om det självdestruktiva, självömkande vrak som för tillfället (alltid?) är jag.
Det här blir en brutalt ärlig och ömkande blogg, det kanske inte är passande. Men vad skulle jag annars skriva? Vad jag åt till frukost, vad jag har på mig? Jag hatar triviala och opersonliga bloggar. Eller hatar och hatar, de är ju bara inte särskilt intressanta. Vad är förresten grejen med alla brudbloggar där tjejer beskriver vad de har på sig dag för dag? Intresseflagga... Fast i och för sig, hur intressant är det här?
Nu ska jag fan rycka upp mig. Sluta festa så mycket. Festa på cola? Alltså coca-cola, inte knarket. Även om det senare onekligen låter mer lockande än det förra. Men nej. Skaffa karaktär och starka väggar, liksom. Finns det månne att inhandla på Fältöverstens köpcentrum? Ska kolla det nu.
Edit: gjorde just ett "heterotest" på expressen.se. Jag fick veta att jag inte var hetero alls. Faktiskt så. "Du är inte hetero alls" sa testet. Ok, då vet jag det.
/jess
I inlägget nedan så gnällde jag över att jag inte vet vad som händer i hans liv längre. Det kanske var lika bra, för när vi sist möttes (lördag förmiddag) och jag frågade vad som hände i hans liv, så fick jag svaret "jag har träffat en tjej, jag tycker om henne. Hon är en jättebra tjej". Jaha men grattis så jävla mycket då. Du hade väl inte behövt berätta just DET. Men visst var du nöjd över att kunna säga det, du vet att jag träffat andra män och du vet det för att jag är så förbannat dålig på att ljuga. Men jag har aldrig gnuggat det i ditt ansikte. Om du frågar vad som händer i mitt liv så skulle jag säga att jag pluggar mycket, att jag ska börja skriva i skoltidningen, vilken shit som helst utom att jag har träffat någon. Jag må ha träffat någon, men det känns inte nödändigt att berätta för dig. Men det första som du tyckte var nödvändigt att berätta för mig är att du har träffat en tjej.
Som den rationella och välbalanserade kvinna jag är valde jag att bearbeta denna information genom att supa mig redlös. Jag ville in i dimman, om du ursäktar patetiken. Glömma mig själv, dricka på ett sånt där destruktivt sätt då man inte dricker för att bli social, inte för att dansa, inte för att det är skönt och kul att bli full utan bara för att bli ofokuserad och glömsk. Vi var på mango och jag klämde in mig i ett hörn där jag spenderade merparten av kvällen med att sluka vinet. Sambos dansade. De undrade var jag var. Jag trivdes rätt bra ensam och intryckt i mitt lilla hörn. Ett med väggen. Ibland kom killar fram och ville prata. Jag negligerade dem totalt. Tack, men nej tack. Jag är upptagen, förstår du. Det är jag och vinet. Vid stängningsdags hade mina ben bestämt sig för att de inte ville vara med längre. Andy stödde mig. Det var roligt. Jag tappade mitt armband och en tjej snodde det. Det gjorde inte så mycket, det var också rätt roligt.
Hemma låg jag på golvet i mitt rum och noterade att taket uppförde sig på ett högst onaturligt sätt genom att snurra runt. Mitt tak brukar vara stillastående. Jag kände mig som en damm. För det mesta så brukar jag sträva efter att känna mig som en dam, men den här natten var jag en damm. Du vet, när man bygger en damm måste fundamentet och väggarna som håller kvar vattnet vara starka. Det kan bildas små sprickor i dem annars. Dessa sprickor syns inte, men de försvagar väggarna. Tillslut blir vattnets tryck mot väggarna blir övermäktigt och dammen brister, bara så där.
Usch, en sådan fånig liknelse. Nåja, det var vad jag tänkte och säg mig någon som inte blir fånig av mongofyllan from hell. Stackars sambos som får ta hand om det självdestruktiva, självömkande vrak som för tillfället (alltid?) är jag.
Det här blir en brutalt ärlig och ömkande blogg, det kanske inte är passande. Men vad skulle jag annars skriva? Vad jag åt till frukost, vad jag har på mig? Jag hatar triviala och opersonliga bloggar. Eller hatar och hatar, de är ju bara inte särskilt intressanta. Vad är förresten grejen med alla brudbloggar där tjejer beskriver vad de har på sig dag för dag? Intresseflagga... Fast i och för sig, hur intressant är det här?
Nu ska jag fan rycka upp mig. Sluta festa så mycket. Festa på cola? Alltså coca-cola, inte knarket. Även om det senare onekligen låter mer lockande än det förra. Men nej. Skaffa karaktär och starka väggar, liksom. Finns det månne att inhandla på Fältöverstens köpcentrum? Ska kolla det nu.
Edit: gjorde just ett "heterotest" på expressen.se. Jag fick veta att jag inte var hetero alls. Faktiskt så. "Du är inte hetero alls" sa testet. Ok, då vet jag det.
/jess
4 Comments:
At 5:33 em, Eric Goesta Rosén said…
"jag skriver bara om att jag super likt ett as, dejtar snubbar och saknar mitt ex"
Du har ju snott mitt koncept rakt av, förutom 'kiss and tell'-grejen.
/Goesta
At 5:44 em, padam padam said…
åhå, så du dejtar också snubbar? Där ser man Goesta...
kiss and tell grejen?
/j
At 6:57 em, Eric Goesta Rosén said…
Nej, jag dejtar inte snubbar. Än. Flickor är så svåra att leva med att jag kanske snart börjar gå på gossarna istället.
Kiss and tell-grejen = Jag delar med mig av den delen av livet betydligt mindre än du. Men sluta inte. Det är bra läsning.
/Goesta
At 11:44 fm, padam padam said…
åh, jo, det är sant... min stora skräck är att någon av dem som jag träffat skulle hitta den här bloggen och inse att jag skriver om dem. Därav de tjusiga kodnamnen, då är det ju stört OMÖJLIGT att avslöja vem det är... inbillar jag mig.
/j
Skicka en kommentar
<< Home