So long, farewell, auf weidersehen, goodbye

Mina vänner, kära fåtal bloggläsare, kära okända googlare som letar efter gummistövelporr, nu är det officiellt över. Nu är mörkret över oss. Så hejdå lata dagar på diverse klippbad, hejdå öl på uteserveringar och vila i frid ändlösa svala sommarnätter. Adjö tvåtimmarspromenader i eftermiddagens solgass, hejdå rosévin på filt i tanto, på återseende halvhjärtat fotbollsspelande på långholmen. Och hejdå mangosorbet på lunchrasten, bara fötter på gröna gräsmattor och skavsår från de nya pyttiga sandaletterna. Hejdå korta shortsen och lilla linnet, bikinimärken, solsvedda axlar, solnedgångar över hornstull, hemgång när solen går upp igen och slöa bakismornar på trappa ut mot gatan med kaffe i handen. Jag hoppas vi ses igen nästa år. Ni kommer vara evinnerligt saknade. Hejdå sommaren.

Så hej och välkommen bister kyla, röda löv och regnvåt asfalt. Hej tidiga mornar, hej sömnbrist, huvudvärk, stickade bylsiga tröjor, halsdukar och paraplyer. Tjena mörkare dagar, deppigare humör och snorigare näsa. Hej nezeril, ipren, bafucin, rinexin, penicillin, kortison och kbt. Hejsan långtråkiga föreläsningar, stiftpennor som alltid tar slut mitt i en mening, snabbcigg på korta raster, miljoner papper och pärmar och böcker. Hej studielån, pluggstress och tentor. Välkommen vindar som viner ända in i märgen, snöslask och hagel. Hej bita-i-mattkanterna-och-slita-håret-ångesten som kommer av det alltmer tilltagande mörkret både inuti och utanför. Jag ser inte fram emot att möta er och jag har inte saknat er ett dugg. Hej hösten.

/jess