universitetet i feberdimma

JOJO! Nu är det nya saker under tapeten gott folk.

1. Fixat internet (nyss!!!)
2. Kämpar mot två illasinnade, envisa och MYCKET ALLVARLIGA (enligt mitt tydligen inte så jävla stabila virusskydd) virus som försöker göra datorn mer förkyld än sin ägare.
3. Börjat universitetet
4. Blivit sjuk
5. Kommit hem från Småland

I måndags hade jag min livs första universitetsföreläsning. Jag var naturligtvis asnervös för att inte hitta, komma sent och göra bort mig men jag klarade det galant. Dock irrade jag runt ett tag med febern drypandes ur huvudet och försökte se världsvan ut och skrocka för mig själv "OJ HOPPSAN NU RÅKADE JAG VISST GÅ FEL DET KAN HÄNDE DEN BÄSTE JAG ÄR LITE SJUK IDAG TRO INTE ATT JAG ÄR NÅN JÄVLA FÄRSKING GOTT FOLK JAG BARA GICK OCH TÄNKTE PÅ ALLA FILOSOFISKA PROBLEM JAG MÅSTE REDA UT TILL MIN VIKTIGA LEKTION I EN SAL SOM JAG SJÄLVFALLET INTE BEHÖVER LETA EFTER DET HÄR STÄLLET HITTAR JAG LIKA BRA PÅ SOM I MIN EGEN FICKA!". Jag lurade alla, jag lovar.

Dock hade det ju inte så stor betydelse att jag hittade salen för jag hade ändå tappat min hjärna på vägen dit. Det kändes under hela föreläsningen som att jag hela tiden hade missat någonting som förklarade lärarens mystiska formuleringar. Bland annat förklarade han något om en jävel som heter Peter och som äger en Ford. Problemet var bara det att det tydligen skulle vara så att Peter äger en Ford eller Ivar är i Kairo. Jag fattar för det första inte varken vem Ivar eller Peter är, och för det andra varför en FORD? Hur som helst. Om det är en inklusiv disjunktion kan gamle Ivr mycket väl vara i Kairo trots att Peter äger en Ford vilket jag starkt betvivlar att han faktiskt gör. Nu råkade fallet vara så att vi skulle invända mot den klassiska kunskapsdefinitionen och Peter den jäveln hade bara lånat Forden och Ivar visade sig ha flytt till Kairo.

Jajemen.

Ett tag där var det lite jobbigt. Men jag fokuserade mig och tänkte att jag borde köpa boken och sen fatta allting. Så efter dagens slut svettades jag vidare till Akademiebokhandeln, köpte boken (Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi) och kom hem för att lättad sätta mig ner och läsa mig till det jag inte hade förstått. Den riktiga paniken infann sig dock när jag läste samma sida om och om igen och fortfarande inte fattade förklaringen till problemet. Jag blev uppgiven och skrek några slagord men då sa Brill att det nog var nyttigt att vänta ett tag och sedan läsa det igen för att hjärnan skulle få träna upp sig från att bara använda sig av information som "hur man dricker en öl och sedan sover på saken" till "filosofi och annat som bara blir värre och värre desto mer man sysslar med det". Jag sa till henne att det inte skulle bli bättre. Jag har aldrig varit med om att inte fatta något trots att jag försöker förut. Aldrig. Helt sjukt ovan känsla. Hon hävdade dock att det säkert skulle funka. Jag muttrade något och somnade och sov i några timmar. När jag vaknade var febern lite bättre och jag stirrade argt på boken. Djoko & Limpan kom förbi och frågade om jag 1) ville ta en öl eller tre 2) om jag ville följa med och spela någonstans. Jag tackade nej till båda eftersom jag var sjuk. Sen plockade jag upp boken och fattade typ allt. Lättnad.

Jag har varit på idéhistoria också. Till skillnad från filosofin där ett antal prettoskallar ställer frågor hela tiden som inte går ut på att de vill ha svar på något utan på att de vill hävda att de VET en massa saker som är helt irrelevanta så är idéhistorian ett riktigt chillpill bestående av en massa pensionärer som inte suttit i skolbänken på trettio år och högljutt fnissar om det mellan stolsraderna. Syjunta typ.

På filosofin känner jag mig som en dum liten brud som inte fattar et skit och oroar mig mest över att min mage ska knorra för att jag glömde att äta frukost. På idéhistorian somnade jag nästan eftersom det mesta han sa var saker jag redan visste. Men det blir nog en hel del att läsa där också.

Jag var också orolig för att jag skulle virra omkring där på universitetet och känna mig utanför. Me så blev det inte. Jag har hittat två dudes som verkar schyssta. Den första började jag prata med för att han hade en jazztröja på sig. Säkert kort. Den andra vet jag inte hur men han och jag hängde runt hela dagen och försökte begripa saker som biblioteket, studentkonto och andra basics som alla andra verkar veta redan utan att jag fattar hur (om de är rookies altså). Jag är ovan vid att folk vill hänga med mig, det brukar oftast vara jag som tvingar mig på folk för att jag inte känner någon och är liten och rädd. Så känns det inte alls nu. Jag känner mig chill som Brill. Trots att filosofin är läskig. Och den där jävla Peter och hans jävla fordjävel.

Sen är det ju val också? Och jag har ont i huvudet.

/andrea