whiny beatch

Slå mig och säg till mig att växa upp. Kom igen, jag vänder andra kinden till, en rejäl hurring bara. Jag är ju som ett jävla barn, kan inte klara mig själv. Jag kan inte laga mat, inte koppla in sladdar och sånt, inte betala räkningar i tid. Om jag bodde själv och inte med kära sambos (och Roggie) skulle jag sitta där och se rätt koncentrationslägerchic ut, inte ha någon tv eller högtalare samt bli vräkt efter någon månad pga. utebliven hyra. Mina systrar kanske hade rätt när det gäller det där med barn, jag är inte fit for motherhood, det vore ett hån mot barndom om jag satte igång med att försöka befolka världen. Eller nej, jag är bakfyllegnällig bara, jag ber om ursäkt. Det finns saker jag är bra på. Vuxna saker. Som att läsa och dricka jävligt snabbt. Det kan jag göra mig en karriär på. Som en enkvinnas freakshow! Ett litet tält med långt ringlade kö utanför. Inuti jag som plöjer böcker och öl i frenetiskt expressfart. Vem skulle inte vilja betala för att se det? Jag kommer bli rik.

Igår drack jag jävligt snabbt innan och på Trädgården och en fernet ovanpå det. Jag hoppas medföljande pojkvän (eller ok, strängt taget var det jag som var medföljande, som den desperata lilla partysnyltare jag är) känner aversion mot att hänga med en kvinna som aldrig någonsin skulle komma på tanken att spotta i ferneten eller beställa Virgin Marys istället för blodiga sådana. Jag gör det dock i en välklädd förpackning, då kan jag inbilla mig att det i alla fall är lite charmigt. Skabbig man i baren sa till pojkvän att hans tjej var het. Jag hatar sånt. Din jacka är skitsnygg. Vilken fin hund du har. Stilig bil, är den ny? Din tjej är söt. Tack, tack. Jag hittade henne på rea. Utsidan är det inget fel på men insidan är tyvärr lite defekt. Man får ta det onda med det goda hehe. Sa han inte. Tackolov.

Såg en av exets bästa kompisar. Hon som presenterade oss för första gången på den där festen då jag var 16. Satt mitt emot henne, in fact. Surrealistiskt. En glimt ur det där det där andra, gamla livet då jag var hemma hos henne ofta och det var kräftskivor och golf och fiske i egen båt som gällde. Hon frågade hur det var med mig. Bra, sa jag. Hur är det själv? Det var bra med henne också och det var det. Sen gick vi.

Idag skulle jag sett på Gabys nya baby, en Jack Russelterrier, men jag blev sen så det gick inte. Alltid sen. Åkte hem till mor o far som det barn jag är och lät mor förfäras och göda mig. Går in i soprummet som numera är gästrummet men som ändå kallas soprummet för att läsa nya Illustrerad Vetenskap. Svarar argt "NEJ" på alla försök till kommunikation från systrars och moders sida. Sover länge på soffan. Och nu vet jag inte vad som ska göras. Eller jo, jo jag vet vad jag vill göra, det gör man väl alltid nästan. Frågan är vad som är lämpligt att göra. Vad som passar sig. Ut och svira igen? Grannarna här fyller 20, de är tvillingar och ska ha fest på baksidan. Eller Mango med Andy? Fast egentligen vill jag inte ut och dricka och dansa alls. Men det brukar ju ge sig efter en shot eller sju. Man får övertala kroppen helt enkelt. Supa ner den tills den är villig och går med på det mesta. Eh, vad äckligt, som om jag försöker daterape min egen kropp. Jag svamlar. Men jag tror inte att jag känner för att dra på mig partykostymen och misshandla levern än mer. Den stackarn har redan få så mycket mer än den förtjänar.


/j