avhandling om själens passioner

Jag sover i Brills rum back on the floor. Jag har fäktat vilt omkring mig hela natten. När väckarklockan ringde trodde jag att det rörde sig om någon slags militärattack? Hur som helst. Idag ska jag klippa mig. Det kan ta tre timmar. Jag är förtjust. Idag ska jag dessutom träffa min liebling Djoko som numera bor i Stockholm? Jag räknar dagarna tills han blir rockstjärna. Då ska jag vara deras manager som fixar brudar och bärs och sånt. Och vattenflaskor. Typ. Jag är kär i René Descartes. Allt han säger är som någon slags romantisk tragisk sällsam kaka som jag vill äta. Förutom en grej, det gillar jag inte. Han säger att "djur är själlösa automater". Det tror inte jag på. Jag tror på miljöpåverkan. Och att han inte hängde med djur så mycket när han var liten. Han var en djupt troende katolik och levde i ständigt tvivel över huvuvida Gud existerade eller inte. Eftersom jag inte ens är kristen har jag nog ingen möjlighet att ens försöka sätta mig in i hur fruktansvärt det måste vara. Att lägga sitt liv i Guds och sedan tvivla. VIlken ångest. Och hur han började som en blind i mörkret och försöka skala av sig alla falska föreställningar om världen, starta från början för att ta reda på de sanna axiomen som eventuellt kunde finnas. Vad kan vi veta? Och den "bedrägliga guden" som kanske lurar oss. Vad är skillnaden på drömmar och vaket tillstånd? Är vi djur som blir lurade att vi är förnuftiga men är som sjunkna i dvala? Och sedan bjöd Drottning Kristina från Sverige Descartes att komma och bo på slottet. Han tackade ja, gillade hennes skarpa intelligens. Den bitchen tvingade upp honom fem varje morgon för att han skulle undervisa henne. Starx därefter fick han lunginflammation och dog. Vilken brud.

/a