Spleen, jag? Nej nej, bara utan tv.

I avsaknad av tv får man roa sig själv, jag nagelfar svenska akademiens lista på dissade ord. Alltså ord de inte har med i nyutgåvan av ordboken. Gamla, kasserade ord som kommer dö ut alldeles snart. Det finns så mycket fina ord som låter jätteroligt och som jag inte har en aning om vad de betyder. Augustimånsken hör man ju på direkten vad det är, det är himla vackert också. Rund, gul augustimåne över gamla stan där augustimånskenet speglar sig i vattnet... Sånt är fint, det var ju väldigt onödigt av SA att ta bort det. Men en apgaffel, någon? För att äta apa kanske. Typ som en hummergaffel. Hummergafflar är ju rätt spetsiga för att man ska kunna gräva runt inne i smala hummerstjärtars skrymslen (hoho, det där lät ju snuskigt over the top!), apgafflar kanske är riktigt bastanta för att kunna intaga seg apa på bästa sätt. Eller skvalregna, ja det vet man ju precis vad det är, när det regnar så att det bara skvalar ur stuprännor och från tak. Riktigt blött regn liksom, stora tunga droppar. En slipgorr, ja... nåt slags tandläkarredskap, ett riktigt skrämmande sådant. Det slipar bort plack och låter liksom "gorr, gorr". En slubbare är en sån där snubbe som hänger över baren fem i tre och envisas med att få bjuda lilla damen på en drink, bara en till då stumpan, kom igen. Någon som langar heroin då, ett hederligt svenskt ord för pusher? Smackskeppare så klart! Smegmabacill, usch, det är sånt man önskar att kvart-i-tre-ragget (kanske slubbaren, if he gets lucky) är befriad ifrån.

och det var bara A och S, vänta bara, det kommer mera, vi har hela alfabetet på oss att botanisera. Tvisteäpple tillexempel, det är när det bara finns ett smaskigt granny smith kvar och både jag och syrrorna vill ha det. Ett typiskt tvisteäpple. Tvisteäpplet skulle visserligen kunna delas, men det skulle ta bort så mycket av charmen med det! Du vet väl vad man säger; ett delat tvisteäpple är inget tvisteäpple. I de flesta fall så slutar det med att tvisteäpplet ruttnar bort i väntan på tvistens lösning eller att någon av oss snor det och springer för allt hon är värd. När jag vaknar sent på söndagseftermiddagarna är jag ofta bakfull och vålnadsblek. Inte bara lite blek om nosen, just vålnadsblek. En vigrupp är vad jag, Brillan och Andy är för vi är ett väldigt sammansatt vi och jag kan tänka mig att det är svårt för andra att forcera detta vi ibland. Sedan har vi bilbroké, och här vill jag inte vara indiskret men man kan tänka sig en dialog som följande: "Ja alltså, hur gick det med den där grabben du träffade?" "Jorå, det gick bra, vi tog en tur i min bil, stannade och såg på augustimånskenet, hånglade lite och du vet..." "Hehe, en bilbroké alltså?" "Jamen, en redig sådan!". Bokvurm och boogiewoogiestil tycker jag nog att jag har, det är trevliga grejer. Och en bongnyckel är en sådan man tar till när det är stopp i pipan och örterna inte riktigt kan frigöra sig, så att säga.

Feghjärtad vill man inte vara, även om det fladdrar i bröstet som aldrig förr är det bara att bita ihop. Vidare har vi fischyspets och epålettfrans att dekorera dina hemgjorda tassels med medan gipyrknyppling och jaquarvävnad kanske är något för den händige herrn? Så en massa massa mer, säg mig, vad är: jagguernautvagn, kalasföre (nån som är grym på att socialisera på fest, kanske. Han har verkligen kalasföre!), lakejsjäl, missnerot, nimrodsbragd, odaliskdans (nästa grej på Debaser?), nåtleri, ryschgarnering (bling-bling såklart), rajdflyttning och ömkyla (sånt man känner för sin älskade efter ett gräl?)? Så mycket ord, jag vill äga och använda dem alla. Nu kommer jag bli riktigt stött om jag får höra den där gamla klyshan om att svenskan är ett så uttrycksfattigt språk, om du tycker så är du bara lat.

/j