the joys of a one track mind

Oj, lyssnade just på Darling Nikki, av.. ehm, the artist formerly known as Prince och vilket låt, vilken text! Lite snusk och jag är helsåld. Det är inte en hemlighet, inte alls. Alla vet det. Andrea tycker att det är kul att visa hur lättroad jag är, hon säger "penis" och jag fnissar förtjust. Varje gång. Träffade en kompis i skolan, hon sa att det fanns en film på filmfestivalen som vi måste se eftersom jag säkert skulle gilla den. Åhå, sa jag, vad är det för film då? Hon pekade glädjestrålande i programmet. "The perverts guide to cinema" hette den och jag vet inte om jag ska bli förolämpad över att hon tycker att jag är en pervert eller nöjd över att hon vill gå med mig på en film som jag faktiskt vill se. Sedan frågade hon om jag tänkt se "Shortbus". Klart som fan att jag har.

Därför är det ultimat att gå på Nationalmuseum med en vän som har samma one track mind som jag. Roslin, Rembrant, Liljefors och grabbarna har ju helt tydligt en dold agenda med VARJE målning. En perverterad agenda, dessutom. Vadå symbolik i konsten, det här är ju explicit som bara tusan, i alla fall för oss och när det gäller att bedöma konst kan man ju inte ha rätt eller fel, eller hur? Sedan blir det nästan löjligt. En målning med tjädrar heter "four black cocks on the ground" och vi frustar undertryckt skratt tills en guide ger oss onda ögat. När jag hör någon förklara att Sverige hade en ståndsriksdag och att bondeståndet var det största håller jag på att dö och vi måste besöka den trista naturmålningsutställningen för att jag ska sansa mig. Där fanns det inte mycket snusk. Någon underligt formad klippformation kanske men that´s it.

Ja, det är kanske jättebarnsligt, puerilt uppåt väggarna på min ära, men man kan ju inte förneka att ett lättroat sinne för snuskig humor är en ändlös källa till glädje.

/j