snart trillar jag

Jag är rätt förnöjd för det mesta. Det är inget fel på att vara förnöjd, förnöjd är vad jag strävar efter. Det är inte lika med likgiltighet och stagnation, det betyder bara att man accepterar här och nu och tycker att det är chill. Och det är väl det ultimata? Så jag är förnöjd, glad, trevlig och oförarglig mest. Men. Ibland är det bara på ytan jag är behaglig sådär, inuti frodas bittra elaka tankar. Som på lektioner när någon ger mig kritik på något arbete, säg att jag har gjort ett förslag på en reklamannons och någon tycker att typsnittet är för vasst eller att det är ett verbalsubstantiv med (stort faux pas!) eller vad fan som helst och broderar ut det i ändlösa tirader. Jag nickar och säger att mm, jo, ja det ska jag tänka på, verkligen, bra poäng men tänker: KOLLA HÄR!!! Kolla när jag tar den här pennan och KÖR IN I MITT ÖGA JÄÄÄÄÄVLIGT LÅNGSAMT!!! Det skulle ungefär vara lika konstruktivt som det du säger nu, FATTAR DU VA VA VA?!!!?!

Eller när folk går saaaaaakta och blockerar hela trottoaren. Då går jag bakom dem, borrar laserblicken i deras rygg och fantiserar om att bara göra värsta roundkicken och springa över deras nackvridna lik. Och åh, åh det värsta är ju på konserter och något svetto trycker armhålan mot mitt ansikte, som tack vare min modesta läng är i perfekt armhålehöjd, då är det mord i sinnet kan jag säga er. Herregud jag kommer bli som han i Falling Down, bara brista och gå bersärk on ya ass.

Så här kommer det bli, jag har till och med skaffat frisyren:


/j