det här ska bli intressant (edit: eller inte)

Det är så absurt mycket kunder på jobbet nu att jag funderar på att köpa en droppställning och glida runt bakom kassan med den inkopplad. För det är inte som att man hinner äta lunch när en hord galna människor väller in en gång i minuten och frågar efter grönt te med rooibossmak (?!?). Alla dessa människor gör att jag efter några timmar blir totalt obrydd och agerar likt en reseledare som basar över en busslast packade turister. Jag skriker, pekar med hela handen, håller igång fem samtal simultant samtidigt som jag mal kaffe med ena handen och slår in i kassan med den andra. Men trots att det är så mycket folk vågar de sig liksom inte riktigt fram till kassan. Jag måste ta ögonkontakt med dem och säga något. Hitills har jag kört med:
"Hej!"
"Ja det går bra här"
"Tjeeeena!"
"Ja tack?"
"NÄSTA!!!" (när jag känner lunchen nalkas)
"Någon som känner sig manad?"
"Träd fram!"

Imorgon tänkte jag prova "komsi, komsi små lamm, var inte rädda!" och "låt kunderna komma till mig!". Jag tror att jag kommer vara i form att göra det, eftersom jag huvudet mitt kommer vara helt bortkollrat. Az är nämligen uppe från Lund och naturligtvis, naturligtvis så ska vi ut. Vi tänker debban, teatron, grodan eller 80´s (ok, jag tänker 80´s). Men jag har tänk efter före (igen). Kolla här:


Nej alltså, jag tänker inte sätta i mig en hel flaska portvin, det vore en synd på så många sätt. Det är revigören jag menar. Den där brustabletten som ska funka mot bakishet. Jag sätter all min lit till den och antar att jag imorgon kommer vara fräsch som en daggstänkt ros, eller i alla fall inte död. Jag måste ju jobba och måste ju ut ikväll (ja inte fan tänker jag sitta hemma när Az is in town bara för att jag är trött, har begynnande halsfluss och ska upp åtta imorgon). Revigör - mitt enda hopp (du ser, jag kan dra slogans bara sådär, copy nästa!). Ska föra löpande rapport här nedan.

01.30 Äh, det här blev ju något av ett antiklimax. Den senaste månaden har jag ju gått ut som om det var min sista natt i livet. Ett dricksglas rom och dito whiskey? Visst, hit me! Men inte ikväll. Två cider och en öl på horribel hip-hop klubb och jag är hemma och anständig före tre. Jag, Az och Milla var på Riddarkällaren, den källare som jag alltid känt som Mettan men som nu var nåt hip-hophelvete. Inte ens det, typ rnb och vad heter det, sådär när nån snubbe sjunger med hes basröst, nåt slags reggaeton. En hunka i inträde och Max Peezay skulle uppträda. Jag vet inte ens vem det är, men om mina vänner är på så är jag också det. Brukar vara. Jag har ju sportat a good deal of hip-hopklubbar i mina dar, firstdays på tivoli icke att förglömma. Men alltså, indifieringen, den har slagit sina klor i mig. Nu vill jag bara dansa till handklapp och tamburin, typ. På det här stället, folk var nästan inte ens byxmyndiga, tjejerna gled runt i fornaria jeans och små glitriga magtröjor från Axara. Killarna var fett gansta och hade scarf (jjaaaaaaa finns säker annat namn än scarf, snusnäsduk if you will) runt huvudet. Det fanns inte en man i sikte som upskattade min "jag har page och svår, svart fashionklänning-look". Säkert fine and dandy om det är ens kopp te, men det är desvärre inte längre min. Nu vet jag inte om den här revigören kommer göra sitt jobb. Men den var rätt god. Som en c-vitamin ungefär, och det kan ju aldrig skada. Skulle kunna säga att det här kvällen har varit hälsosam faktiskt.

/j