sociokulturell kontext här och nu: koop i högtalarna, ont i ryggen, underliggande bildningskomplex samt ordvrängeri på hög nivå.

jag är en sån fejk, sitter här och knåpar på en reflektionsanalys över marknadskummunikationskursen och bara pepprar den med kontextord. Sociokulturellkontext, intertextuell kontext, diskursiv kontext, kontextens kontext, såmycketkontextdubarakanäta-kontexten, här har vi kontext für alle. Kontext är the itword inom mediekommunikation och dylikt. Är övertygad om att kontext-ration och betyget står i direkt proportion. Det känns så fejkat, jag KAN ju inte det här, jag har bara lärt mig att dansa med kontexten och slänga in lite diskursanalyser och dragstrukturer här och där. Salta med semiotik och för lite extra pkpoäng, en touch av feminism och genus et voila, du är i alla fall godkänd. Är hela tiden förundrad över att jag lyckas komma undan.

Dessutom är jag så jävla nördig att jag använder fraser som "det är ett tveeggat svärd det där med kursers svårighetsgrad". Alltså, hallå? Allt jag säger är ju att om kursen inte är så svår så slöar jag och dricker öl för studiebidraget, om kursen är svår så gnäller jag och dricker öl för studiebidraget. Jag i akademisk form är ju ett jävla skämt. Hela tiden när jag skrivit uppsatser och sånt har en del av mig suttit storögd i ett mentalt hörn och fnissat åt att jag leker brainy på det här sättet, att det funkar och att man ska och bör prata/skriva så här. Som att man kan säga vad som helst bara man refererar till Saussure eller Fairclough. Eller för all del, pundar kontextvarianter.

/j