Kyla och nostalgi.

Hej världen! Nu har jag landat i Boden som är min över-julen-vistelseort. Det är så jävla kallt här. Ni anar inte. Jag trodde att jag var van vid kyla men det blir man aldrig, hör ni det! Aldrig! När jag kom ut från Kallax flygplats blev jag så förvånad över de tretton minusgraderna att jag överlät att köra de fyra milen hem till mamma. Jag som hade längtat efter ratten och allt. Idag är det tjugo minus. Det ni. Nu kan ni sitta där i Stockholm eller var ni nu är och känna er hotta.

Jag kom hem. Jag käner mig lugn men min nattångest är fortfarande kvar. Den brukar försvinna när jag är här, men icket. Låg vaken till fem någongång på morgonen då jag hörde Miro (en hund, inte nån slags lillebror) spy utanför min dörr. Jag tänkte SER INGENTING HÖR INGENTING och somnade i rena förskräckelsen.

Mamma väckte mig klockan elva dagen efter precis som jag bett henne. Hon gav mig hundra spänn "så att du ska kunna gå på julshowen ikväll". Jag är nämligen pank as a skunk. Jag har rättare sagt 45 spänn. I alla fall. Jag gick upp. Frågade Mille (systerson, 6 år) om han ville rita en teckning under temat "Stora djur". Han blev överlycklig. Jag ritade bland annat en tiger. Han ritade noshörningar och svärdfiskar. Jag gillar att hänga med honom för han uppskattar det så mycket. Om Sebastian blev lika exalterad av att hänga med mig skulle jag ge honom presenter varje dag! Mille vill visa mig saker hela tiden. Jag försökte (efter att vi hade ritat i en timme typ) att gå och ta en dusch men det fanns hela tiden nya saker som han ville visa. När jag sa "NEJ NU MÅSTE JAG FAKTISKT GÅ OCH DUSCHA" började han ljuga att saker hade gått sönder eller försvunnit mystiskt så att jag skulle bli intresserad och komma och leta/titta. Sen var allting helt och på sin plats och han hade naturligtvis ingen aaaaaaaaaaning hur det hade gått till.

Min kusin kom på besök. Jag gillar inte henne så mycket. Om jag kunde länka till tidigare inlägg skulle jag göra det nu. Jag berättade nämligen en gång om att hon ville att jag skulle ansöka att få bli Nightwish nya sångerska eftersom "hon omedelbart hade tänkt på mig". Thanks bitch.

Ikväll var det den årliga julshowen. Det är årets happening om man har gått musiklinjen vilket jag har gjort. Jag har starka känslor inför min förra klass, min gymnasieperiod, estet, gamla lärare osv osv osv. I den absurt långa kön till konserten möter jag min gamle lärare Gafvelin. Vi har en rolig relation. Först när jag började ettan och var helt grön så avskydde jag honom. Han är konstlärare. relativt alkoholiserad. Väldigt speciell. Skrek mycket på lektionerna om någon sa emot honom. Det gjorde jag. Som fan. Jag var jävligt käftig som ung (haha) och jag tyckte att han var opedagogisk så vi diskuterade jävligt ofta, länge och intensivt. Sen vände det. Vi arbetade mycket tillsammans i olika projekt. När jag gick ut trean var jag den enda som kunde be honom om en cigg på rasten. Det var stort. Ni anar inte. Det händer att han ringer mig ibland. Tipsar om föreställningar i Stockholm. Jag ser alltså konserten med honom. Jättetrevligt.

Jag träffar gamla klassisar också. Underbara Erik och underbara Calle som kramar mig hur länge som helst. När jag kommer in i bildsalen på pausen ropar halva rummet "ANDREA!" och jag blir rörd i hjärtat och vill krama ur det som en generad disktrasa. Jag träffar pianojocke och duktiga Lena. Jag träffar trummisnils och flirtjoel. Jag träffar min gamla bandkamrat Mathias. Jag blir fnittrig.

Konserten är bra. Jämn. Inte som på min tid förstås..... Gafvelin säger högt efter en lite vacklig popdänga "DET DÄR VAR JU INGE VIDARE". Folk vänder sig om och stirrar. Jag fnittrar ännu mer.

Sen är det efterfest. Den är i en liten by långt ute i skogen i en hembygdsgård som man behöver GÄSTLISTA för att komma in i. Det är så jävla kul. Jag skrattade ihjäl mig när jag hörde det. Gästlista? I skogen? De hade till och med hyrt en vakt. Jag låtsades heta Arvid. Jag lurade in mig. Väl inne var det misär. Massvis av små kids (två år yngre än mig höhö) som drack hembränt och alkoläsk. Jag betackade mig. Jag satte mig på ett bord. En liten popkille som antagligen är typ sjutton eller nåt och som jag antagligen hånglade med exakt ett år innan på den förra efterfesten glodde lite väl. Jag tyckte att nu fick det vara nog. Jag åkte hem.

Jag har badat i badkaret. Jag är fortfarande i chocktillstånd efter att ha stått ute och väntat på att Jana skulle hämta mig. Jag värmde mig på ett trafikljus för att mina händer inte skulle ramla av. Sen slog det om till rött. Då nådde jag inte. Jag kommer aldrig att vänja mig vid kyla.
/a