inlägg med en touch av importfru
Du vet om man är arg på någon, då kan man skrika på den och man kan gnälla och sen är det klart, orden är borta. Visst, man kommer ihåg ett tag men man glömmer, förr eller senare. Oftast förr, om det inte är värsta modern av alla gräl vi snackar om, men det gör vi inte. När man är på sitt bitchigaste humör och skriver ner shiten däremot, då blir det som nedan. Naturligtvis så ordnar det sig, det är bara jag som vädrar dramaqueenen lite. Jag och syster ska hitta på något med några. Om några inte kan/vill/vill hellre grotta in sig finns två prima systrar till förfogande. Vi är snygga och partyglada, livar upp vilken fest som helst. Min syster är social, dansar som en gudinna och avböjer smidigt slemmiga inviter. Jag är social efter något glas, dansar som en stelbent ko men ändå rätt gärna, inbjuder till slemmiga inviter och bjuder hellre på taxi än tvingas gå till tunnelbanan. Vi är din ultimata partyacccessoar. Du ser aldrig så bra ut som med oss på armen.
Äh, jag svamlar. Jag har vart på middag! Min gå-bort-present var en ful liten ask noblesse, alla andra kom med flådiga saker från chockladfabriken och grejer, jag kände mig som ett snålt as. Middagen var hos min äldsta vän. Inte äldsta som att hon är gammal och skruttig, utan hon som jag har känt längst. Tamre alltså. Kollade i gamla skolkataloger och det förvånar mig att jag glömt så mycket. Som tillexempel den gången då biologiläraren fick mig att läsa högt ur biologiboken, avsnittet då barn blir till. Fatta, jag var det blygaste som fanns och han fick mig att säga saker som "spermie", "penis" och "menstruation" högt, i ett klassrum, inför en hel fnissande klass. Inte konstigt att jag har förträngt det, jävla trauma ju. Högstadiet är ett töcken, jag minns inte vad vi gjorde, hur det såg ut eller vilka folk var. Jag hade mina förtrogna, mina tjejer, och vi längtade nog mest bara bort. Men det finns väl ingen som ser tillbaks på högstadiet som sina lyckligaste år, som bara "åååh det var tider det" och skulle byta idag mot då anytime. Eller?
Snart fyller jag år. Vad göra? Middag eller megafest eller bara gräva mig en liten grav och ställa mig med ena benet i den...
/j
Äh, jag svamlar. Jag har vart på middag! Min gå-bort-present var en ful liten ask noblesse, alla andra kom med flådiga saker från chockladfabriken och grejer, jag kände mig som ett snålt as. Middagen var hos min äldsta vän. Inte äldsta som att hon är gammal och skruttig, utan hon som jag har känt längst. Tamre alltså. Kollade i gamla skolkataloger och det förvånar mig att jag glömt så mycket. Som tillexempel den gången då biologiläraren fick mig att läsa högt ur biologiboken, avsnittet då barn blir till. Fatta, jag var det blygaste som fanns och han fick mig att säga saker som "spermie", "penis" och "menstruation" högt, i ett klassrum, inför en hel fnissande klass. Inte konstigt att jag har förträngt det, jävla trauma ju. Högstadiet är ett töcken, jag minns inte vad vi gjorde, hur det såg ut eller vilka folk var. Jag hade mina förtrogna, mina tjejer, och vi längtade nog mest bara bort. Men det finns väl ingen som ser tillbaks på högstadiet som sina lyckligaste år, som bara "åååh det var tider det" och skulle byta idag mot då anytime. Eller?
Snart fyller jag år. Vad göra? Middag eller megafest eller bara gräva mig en liten grav och ställa mig med ena benet i den...
/j
3 Comments:
At 9:15 fm, Anonym said…
Hallooooo! Middag såklart, det är alltid trevligt. Fika nåndag efter nyår?
At 11:24 fm, Anonym said…
Kära J,
Det är Mancuso igen. Tänkte bara säga att du inte ska deppa. Jag är visserligen varken expert på framgång eller speciellt gammal men så mycket har jag sett och varit med om i mitt liv att jag kan säga att sådana som du garanterat alltid kommer att landa på fötterna ;) Fortsätt skriva, vara arg, glad, ledsen, psyko och allt annat man kan läsa in på er blogg så ordnar det sig. För ni är roliga och smarta och har till och med penetrerat undertecknads tillvaro av jobb/bonus/möten/barn/bostadsrätter och allt annat som kanske låter apa för er men som är helt uthärdligt om man samtidigt försöker vara arg, glad, ledsen, psyko och allt annat som man kan läsa in på er blog.
Gott nytt år!
P.S. Greg är snart i en helt egen värld - vi talar om rockstjärna (typ) i USA. Han ÄR verkligen Kramer!
At 3:29 em, padam padam said…
Ewo: jaaa, jag tänker dinner with the ladies, och sedan utgång. Det är ett klassiskt koncept som alltid funkar. Nästa helg kanske? Du och Maria är välkomna såklart!
Mancuso: Men hej! Och tack! Ja, det ordnar sig ju alltid, jag har en tendens att darra på manchetten, lägga en vek hand mot blek panna och deklamera jordens undergång. Jag har ju spelat teater i några år, det finns en duktig diva i mig. Men barn/jobb/bostadsrätter låter inte alls apa, det låter underbart och jag kan inte vänta tills jag har det med. Gott nytt år till dig med, och till Greg! Skicka mig releaseskivan...
/jess
Skicka en kommentar
<< Home