i just can´t get enough...

...av det soom andy så fint kallar livets vätskor. Igår skulle jag hem till en klasskompis på fördänga, och sedan ut. Jag tänkte efter före. Jag har ju klivit på rätt hårt på sistone. Minnesluckor och sådär. Uppskrapade knän och kinder. Mongoångest dagen efter och allt det där. Så jag tänkte att kvällens ledstjärna skulle vara måttfullhet. Jag tänkte ordning och reda, sans och moral, etc etc. Jag vidtog mått och steg. Jag köpte 8 procentigt vin och skrev RING EJ framför diverse mobilkontakter. Jag var hemskt förutseende, med andra ord.

När jag kom hem till min klasskompis var alla redan där, och de var rätt dragna. Jag sippade på mitt vin och tittade på när de glatt dansade loss och sjöng med till Leonard Cohen (mm, mitt val). Jag klunkade vinet. De dansade vidare. Jag drog i mig vinet fort som fan men kände ändå inte för att bugga på vardagsrumsgolvet. Då erbjuder Peter mig lite rom och cola, utan cola. Ett dricksglas rom, visst, det känns fräscht och jag är inte den som är den. Skål då!

Och eh, ja, jag antar att du vet vad som komma skall. På Sturecompagniet kickade det där glaset med rom in, och om man sedan blir nekad att komma in på två ställen så är det dags att ta hinten. Jag tog en taxi hem och fylleterrade Andy. Mina klasskompisar hade tydligen gått vidare till Spy bar, från vilken de senare blev utslängda. Ikväll tror jag att jag tar det lungt. Om ingen känner för en liten runda, hm?

/j