sleepless in alvik

Åh herregud, mitt huvud spelar spratt med mig. Jag skulle vilja vara som den här datorn, tryck på en knapp så slocknar den. Vilken avundsvärd egenskap. Om du har haft sömnproblem, så vet du vad jag pratar om. Om du inte har haft det, tacka din lyckliga stjärna. Det är vidrigt att ligga och vrida och vända i sängen en hel natt, se på klockan hur timmarna rinner iväg, veta att man kommer vara helt slut imorgon om du inte somnar nu, NU! Så när man känner en viss dåsighet så tänker man "ja, ja sova! Sova som fan, kom igen!" och inte hjälper det. Man vänder svala sidan upp på kudden, man vänder på täcket. Nähä. Man lägger sig i fotändan på sängen. Väntar. Hoho, sömn? Nähä. Man öppnar fönstret och röker, huttrar och blir klarvaken. Man läser lite ur en gammal Cosmopolitan och stoppar orangea skumgummiproppar i öronen, men oljudet kommer inte utifrån utan inifrån så det hjälper föga. Man tänker att ja, jag dör ju i alla fall inte och så drar hemska mobilalarmet igång för nu är det morgonstund, dock inte särskilt guldkantad.

Det är inte på grund av någon specifik situation som jag har det nu. Jag har alltid haft det. Till och med som bebis. När jag gick i högstadiet köpte jag Valerina Natt på apoteket, men det var ungefär som at försöka söva en elefant med en 4-centiliters sängfösare, det hände inte mycket. Sedan läste jag att sådana naturläkemedel kunde påverka p-pillrens effekt. Valen mellan att sova och ligga var ändå rätt lätt. Det är därför jag inte heller någon gång har övervägt antideppressiva. Att min kropp är kemikaliefri tackar jag pervot i mig för.

Men efter flera sådana där nätter i rad så kanske man kommer hem från jobbet och är så trött att man håller på att somna när man tar av sig skorna i hallen. Rätt ner över gamla DN och skrykliga converse, att andas in lite grus och fotsvett är chill bara jag får vara i horisontiellt läge. Behärskar mig och stapplar in i mitt rum. Tänker "timbeeeer" när jag faller på sängen och somnar med kläder på och linser i. Somnar bara för att kastas in i mardrömmen från helvetet. Vill ropa till mig själv att vakna, i hela huvudet ekar "VAKNA VAKNA VAKNA" men det är som förgjort. Jag får verkligen kämpa. När jag till slut vaknar är det som att ha varit nära att drunkna men lyckats nå vattenytan precis, precis innan... ja, vadå? Jag dör ju inte. Det kallas hypnagoga och hypnapompa hallucinationer. Googla på det och be för att det inte händer dig. Jävla helvetes vider det känns fortfarande som om Någonting lurkar i hörnen, under sängen, bakom min rygg. Man kan ju bli mörkrädd för mindre.

/j