dagbok eller inte

Jag har inget att skriva men tänkte ändå skriva om min dag, fast inser att det inte intresserar någon om det bara är allmänt hållet, liksom idag åt jag lunch och sedan gjorde jag det och det blahablaha. Dilemma, för jag kan inte längre fläka som förr. Det är väl därför vissa bloggar anonymt, antar jag, om ingen vet vem du är kan du avslöja sånt du inte ens säger till dina närmsta vänner. Eller så är du helt offentlig med ditt namn och ditt utseende men fläker ändå, eftersom du inte bryr dig, tycker allt för konsten eller målet överträffar medlen. Sådan är jag inte heller, jag bryr mig för mycket om hur jag projiceras och oroar mig för att andra ska bry sig, ta åt sig. Missförstå mig inte, jag älskar välkommen-in-under-mitt-skinn-fläkande, men det kommer aldrig bli en smaskig bloggstjärna av mig. Andrea säger: Jag skriver bara för mig. Det gör inte jag. Om jag skev blott och bart för mig så vore det i en hemlig dagbok. Bloggar är ju offentliga av en anledning.

Det finns visst en hinduisk sekt som kallas Aghoris. Nu ska jag inte dyka in på vad de sysslar med, kannibalism bland annat, det är ett fascinerande ämne så googla det. Men, grejen med att vara Aghori är, så som jag har förstått det, att man inte känner vare sig skam eller äckel. Eftersom allt är skapar av gudarna, är allt vackert och okej. Allt. Tänk dig. Fatta hur en Aghoriblogg skulle te sig. Åh, det måste ju finnas någon där ute, någon uppkopplad Aghori som låter tangentbordet knappra medan han knaprar på ett kranium. Jag måste läsa mer om det här.

Ehm, ja, min dag då. Jag gick upp vid tio för skulle möta en vän för lunch klockan tolv. Vi lunchade på Grodan. Konstigt att luncha på ett ställe där man en gång i tiden bönat och bett vakter om att få komma in och klubba, lyssnandes på Tiga. I alla fall, jag fick champagne i födelsedagspresent och det tackar jag för. Sedan gick vi och shoppade. Jag köpte skor som kostade 99 kr, han köpte en skjorta för en tusing. Brackigt värre. Hemma ringde jag ett ex. Han gjorde en riktig fuling i somras när jag glömt bort hans födelsedag, sa en helt skadad grej och drog det väldigt långt så att jag blev väldigt ledsen. Eftersom han inte ringde mig igår och uppenbarligen alltså glömt min födelsedag, tänkte jag ge igen. Inte ge igen och vara ett arschle, utan bara lite sådär känn på den du. Så jag sa det jag skulle, kunde inte hålla undan fnissen och avslutande med "suck on that BEYATCH!". Hans respons: Är du full? Jag: Nej. Han: Du låter full. Jag: Klart jag inte är full mitt på dagen en torsdag! Han: Skulle inte förvåna mig, du verkar full. Jag: Hejdå. Lackade rätt hårt på att sa sådär, för när vi var ihop så hade han ofta den goda smaken att förklara för mig att jag var så dum i huvudet på fyllan. Men kom igen, visa mig någon som bli atomfysiker efter några öl! Så jag var arg och tyckte att han var ett jävla sänkande as som jag aldrig mer skulle prata med. Sedan pratade vi ändå och han skickade ett sött mms och då var jag inte arg längre. Pallar inte att gå runt och hysa agg en längre tid, oftast bara någon timme om ens det. Ditt eget lilla solsken, det är jag det.

/j