åh jag älskar återseende

Äter middag i på trevlig restaurang i Vasastan med Millalove och en vän som jag inte sett på ett år, minst. Det är hemskt kul att se henne igen, jag har tänkt på henne, saknat henne, men du vet hur det är man är upptagen med ditt och datt och honom och honom eller henne om det nu faller sig så. Men vi kan ju alltid ses igen, jag drack mitt glas vin och sa att så länge man inte är död så finns det faktiskt alla möjligheter till allt så då är det bara att se tiden an. Jaja rödvinsfilosofi, i´ll give you that. Vi beställer in våra enorma portioner pasta salmone och pratar pratar pratar oss hesa. Men om vad? Hon, den förlorade vännen, har ett nytt flashigt jobb som jag avundas som in i. Hon kan ju faktiskt titulera sig journalist. Naturligtvis är jag nyfiken på hur hon fått det jobbet, hur det går och så. Men inte är det vad som avhandlas under den första timmen, inte heller den andra. Vi pratar relationer. Med män alltså. Vi pratar pojkvänner från förr och nu, vi pratar uppbrott och kärlek och att såra någon så. Vi pratar trygghetslängtan versus han den heta på jobbet eller han snyggingen från dansgolvet. Vidare in på one night stands och mycker mer intimt än så. Om hur vi alltid känner oss lätta när vi följer med honom första kvällen, men inte reflekterar över att han är lika lätt han. Det krävs ju två för att dansa tango och vi enas om att det bara är dumt att tänka så, ändå kommer vi fortsätta att göra det. Alltså, både tänka så och gå hem första kvällen. Så klart.

Sedan, när var enda liten minuskel molekyl gällande life and love men mest bara love har avhandlats så kan vi gå in på mer sekundära saker. Jobb, framtid, plugg, pengar och sånt. Men vi är snart inne på ämne nummer ett igen. Det är outtömligt.

/j