TV-kändis

Idag har jag åkt båt. Sen gick jag och Freddie omkring på Djurgården och sa att vi var sofistikerade tills en fågel försökte bajsa på Fredde. Det var roligt. Genast föll min sofistikerade fasad.

Jag har förövrigt blivit TV-kändis. De stoppade mig vid Fridhemsplan och ville ställa frågor och sen filmade de mig i mina häftigaste solglasögon. Tyvärr frågade jag inte när det skulle sändas så jag måste kolla jämt. Det gör ingenting. Faktumet att jag kanske är världberömd snart gör mig upprymd och jävligt stolt. Alla kommer känna igen mig. Människor kommer be om min autograf. Jag har redan börjat öva på att skriva den snyggt och rita en liten figur bredvid. Jag tar detta på mycket stort allvar.

Jag gick inte till skolan. Stupid. Röv. Jag sov istället, väcktes av att Djoko ringde och sa att han antagligen inte kommer till Stockholm. Det är trist. Nästa gång jag vaknade, efter att jag hade åkt båt och blivit TV-kändis, så ringde det igen. Jag var svintrött och fattade i princip ingenting och tyckte att personen i telefonen sa "Jag ringer från tyska terroristorganisationen och jag vill prata med den i ert hushåll som är över sexton år och nyligen fyllde år". Jag svarade givetvis Jessica, eftersom hon är den som har mest med tyska terrorister att göra?

Jag gillar folk som ringer och vill göra undersökningar om bisarra grejer. Sist var det en kille som ringde och gjorde en undersökning om Lucky Strike, vi pratade i tjugo minuter ungefär, eftersom jagvar sjukt dålig på att svara på hans besvärliga frågor "Är det Lucky Strikereklamen som undermedvetet får dig att välja det märket?" Hur ska jag kunna veta det? Därför började jag dra skämt istället. Han försökte hålla uppe sin seriösa statistiskacentralbyrånröst, men det var nog jobbigt, för han sa upprepade gånger åt mig att "nu får du sluta". Det tog jag som en uppmuntran.

Jag har i alla fall valt text till uppläsningen i Sundbybergs bibliotek. Den är alldeles för lång. Jag tänker ta den ändå. Jag är trotsig.

/ruben