jag är så jävla bra på att göra tomatsås

Har läst igenom vår blogg från början, vilka minnen, herregud. Vad mycket som har hänt, och vad hemlig jag har blivit på sista tiden där jag förut glatt fläkte om det mesta. Det stör mig dock att jag skriver som ett pretentiöst as. Det är pinsamt.

Jag vill vara BRA på någonting. Någonting som lämnar avtryck, som jag just så fruktansvärt pretentiöst sa till Brillan nyss.

Det här är jag bra på:
Klippa ut profiler i papper (det är min hemliga talang, inte många har fått uppleva den in action).
Ha snygga naglar.
Matcha kläder in absurdum.
Läsa snabbt.
Prata om te och kaffe.
Dunka med fingrarna i bordet enligt ett visst mönster, jag kan göra det med ljusets hastighet nästan.

Nu kommer jag inte på nåt mer så jag frågar Birtha. Jag fiskar friskt här: jag är bra på att snabbt lära mig språk säger hon.
Artig och trevlig i sociala sammanhang också, hahahaha! Det låter ju som om jag är värsta retarden, MEN JAG ÄR IAF ARTIG OCH TREVLIG I SOCIALA SAMMANHANG!
Jag gör grym tomatsås (sant, eftersom det är den enda mat jag gör har jag utvecklat lite skills.)
När jag väl har en åsikt (ibland så händer det, jag har mina moments of glory) så är jag bra på att argumentera för den.

Det här var ju riktig trevligt, känner mig genast upplivad. Jag har ömkat lite hela dagen. Slutar med det nu. Roligaste grejen hände nyss; på tv pratar de tyska, det är en dokumentär om andra världskriget. Birtha står i köket och gör en macka. Plötsligt utbriser hon att hon skulle vilja lära sig ett nytt språk. Det är alltså nazityskan som undermedvetet triggat detta hos henne och just för att det är Birtha så är det kul. Och väldigt internt. (nej alltså det är ju inte kul egentligen, det är en fruktansvärd dokumentär, vidrig faktiskt, jag vet inte om de här naziskämten börjar gå för långt.)

På tv är det också en film på trean, den heter Bara en natt. Jag tycker den är bra men jag tänker inte se den igen. Den är så romantisk, som en lång dialog mellan en man och en kvinna, de är från USA och Frankrike och så möts de och är varandras själsfränder. Jag såg den med mitt ex för något år sedan. Efteråt var det lite ansträngt mellan oss, eller så tyckte bara jag det. Det var som att ja, här har vi sett storslagna känslor, kärlek som man bara upplever en gång i livet... ehehe joråsåatt... eh ska vi gå till donken och käka eller?

/j