vart jag mig i världen vänder står fotbollsvm

Jag och Brillan skrotar runt i lägenheten och bitchar över att det inte finns något bra på TV ikväll. Och varför gör det inte det? Fotbollsvm så klart. Det är ju överallt. Denna kollektiva fotbollsfeber har dock inte drabbat de två hemmavarande två tredjedelarna av roggiekollektivet. Jag fattar inte grejen med fotboll, jag gör det bara inte. Jag har försökt finna något slags intresse i det, något som kan gripa mig, men den enda gången då jag jublar så smått är när en fit spelare sliter av sig tröjan efter ett mål. Annars känns det ungefär lika intressant som curlingvm, eller till och med vm i plockepinn. Elva gånger två vuxna män jagar efter en boll och världen håller andan medan jag filar naglarna och gnäller över tv-tablån. Men jag vill gilla det, verkligen! Folk blir så så engagerade, så emotionella, de tycker att det är så viktigt och jag vill kunna dela det. Jag vill också bli sjukt glad om Sverige vinner ikväll. Visst kommer jag blir glad, men det är mest för att vissa jag känner kommer bli SÅ glada och är de glada blir jag glad. Sen blir jag avundsjuk för att de kommer vara just sådär glada och därför gå ut och ha värsta utekvällen, supa skallen av sig och kasta sig i fontäner. Det hade jag mer än gärna varit med på, men plikten kallar dessvärre och jag ska upp i arla morgon och lasta bönor.

Bevingade ord från den äldre herren på mitt jobb:
"Ja, jag har köpt dammtrasor, du kan ju ta en här om du vill damma, ni kvinnor har ju lättare för att se sånt där."

Eller, när jag lyfter tunga hinkar med kaffebönor, "Oj du är ju lika stark som en hel karl, fast det får man väl inte säga nu för tiden".

Han är 85 år och droppar ibland sådana där odödliga kommentarer och jag får anstränga mig för att hålla ett straight face. Inte för att jag blir arg eller så, jag tycker att det är askul. En helt annan generation, helt andra referensramar, han vet inte ens att det är sjukt icke-pk. Eller, han kanske anar med jag tror han skiter i det. Det var ju ändå bättre förr.

/jess