Ska jag sätta på lite kaffe?

Alltså hur ska jag klara det här med att bli vuxen om heltidsjobb gör mig så här otroligt slut? Allt jag klarar när jag kommer hem är att släpa mina värkande fötter längs golvet och plantera mig i soffan och vegetera där resten av kvällen. Socialt på min ära. Ikväll skulle jag vilja dra på svängig klänning och dricka drinkar på uteservering och hångla upp pojkvän (woha, så ovant att skriva) riktigt ordentligt men alltså, jag orkar inte. Och det funkar ju inte så att om jessica inte vill komma till uteservering får uteservering komma till jessica. I helgen, då jävlar. Jag får köra den här hårt-arbetande-svenne-grejen och svina loss riktigt ordentligt fredag och lördag.

Men jag jag gillar ju mitt jobb, verkligen. Kaffe och te är bland det bästa jag vet och jag kan prata om det hur mycket som helst. När jag tog lite sporadiska körlektioner var jag så nervös över att köra bil att jag var en ren dödsfälla. Körlärare försökte lugna mig med att hon en gång kört på en hund men att den överlevde. Det funkade inte. Jag spattade runt ännu mer likt en speedad höna tills hon kom på att om jag pratade om något som jag gillade att prata om gick körningen lite smidigare. Så jag körde runt där i Danderyds villakvarter och snackade loss om skillnaden på darjeling first och second flush. Fast inte tog jag körkort för det, men det beror nog mer på att jag inte kan skilja på höger och vänster.

För några månader sen skrev jag ett långt inlägg om te. Mitt hjärta ligger hos te. Te är tröst, te är det du ger till en ledsen vän, te hemtrevligt och tryggt. Alltså te, åååh, I LOVE! Om jag känner mig lite nere sådär så luktar jag på mina teer och väljer ut ett, brygger det och så känns det lite, lite bättre. Kaffe är annorlunda. Kaffe är effektivt, kaffe är en kick, det är inte liksa smeksamt och tröstande som te. Kaffe är officiellt, det du bjuder på om du har främmande, på släktmiddagen, det du får på jobbintervjuer. För mig alltså. Men nu har jag börjat lära mig om kaffe, och visst är det intressant. Så spännande att bönor som alla är arabica kan ha så vitt skilda karaktärer beroende på vart de odlats. Som de mjuka, kolaaktiga Colombia, Costa Rica och Guatemala. Som Javabönornas lätta kakaoton, eller syrligheten och brödigheten i bönor från Kenya och Tanzania. Det finns robustabönor också, och liberica. De är inte lika bra, de är plattare och mer metalliska i smaken och de brukar användas för att blanda upp crappiga billighetsblandningar man kan köpa på stormarknaden. Robusta har dock fördelen att en spetsning av den ger bättre crema på espresson, men det skulle väl vara det enda. Eller tja, den har dubbelt så hög koffeinhalt också så natten innan en tenta är robusta the shit.

Vill du pröva lite bra kaffen? Pröva:

Frukost: Blanda lite mellanroster som balanserar varandra, typ santos från Brasilien, något afrikanskt som Tanzania och en bra bas, kanske Colombia. Om du är sjukt trött på morgonen och behöver en veritabel omgång stryk av ditt kaffe, välj extra franskrostat.
För espresso: italienskrost spetsad med robusta. Typ 1/4 robusta, väl blandat.
Efter middagen: en blandning av mellanrost och mörkrost (vilka du vill) med lite malda kardemummakärnor i.
Till vanlig brygg eller press: Min nya specialblandning som jag kom på idag, den är jättgod och luktar lita kakao! En fin mellanrost från Guatemala blandad med italiensk mörkrost. Lite mer mellanrost än mörkrost, ta det på en höft.
Bara för att prova på: Monsoon Malabar från Indien, gärna mörkrost. Bönorna får ligga utomhus men under tak, så monsunen blåser igenom och ger dem en speciell lite jordig, nötig smak. Jättegott! Eller stora maragogypebönor från Mexico, de kallas även elefantbönor för de är rätt enorma. Ganska mild, rund smak (jag känner mig alltid som vinprovarsnobb när jag ska beskriva kaffen för kunder, typ "en mild, fyllig och rund smak med undertoner av hö och bränd häst".) Och old brown java som har lagrats i minst tre år för den där äkta, 1600-talsaktiga smaken av bönor som skeppats av slavar över indiska oceanen i år och dar. De gillade sånt back in the days.

Ja, nu var temabloggen över för den här gången. Nästa gång ska jag kanske skriva om choklad. Beware!

/jess