får jag fresta med lite pillow talk om infinita verb?

Om kära medbloggare vanligtvis får ångest över att inte gå till föreläsningar så får jag det av att göra det. Stort, nytt, mycket folk, det bli overload för mina fragila jävla nerver. Så kul är jag. Socialt geni på min ära. Men föreläsningssalar och spända rökpauser är ju ett så ONATURLIGT sätt att socialisera på. Den delen av skolgången skulle funka mycket bättre om den bedrevs i en liten rökig bar eller under varma täcken på natten i mörkret. Fast jag vet inte, det skulle väl kännas lite obekvämt det med, 30 okända personer under ett täcke i mörkret är ju inte heller min definition av avslappnat. Snarare gruppsex. Fast det kanske blir avslappnat efter ett tag, jag vet inte jag. Alltså återstår att dra med förmodat trevliga klasskamrater ut på dåligheter och ner i fördärvet och sedan borde det vara chill.

Fast som vanligt är jag vrakigast innan och väl där går det som en dans. Föreläsaren var väldigt engagerad i grammatik. Hon berättade hur hon varit på ett seminarium där de diskuterat i fyra timmar huruvida nåt ord skulle tillhöra den eller den ordklassen. Sedan yttrar hon meningar som "och nu ska vi ge oss in på något riktigt spännande, nämligen konjunktionella adverb!", detta sagt med sann entusiasm och inlevelse. Hon tycker på riktigt att grammatik, det är the shit här i världen och det finns egentligen ingenting som går upp mot grammatiska fröjder. Och sånt är ju kul, även om jag knappt kan skilja ett verb från ett adjektiv och än mindre en finit verbform från en infinit. Men det ska jag lära mig, nu när mitt nya studieinriktade liv börjar och pengar ska läggas på böcker och inte skor och öl. Alltså när studeielånet kommer om någon månad. Fram tills dess är det fortfarande skörlevnad som gäller.

/jess