geniet i mig

Förut så var vi tre som bloggade här, jag, Andy och Birtha. Den sistnämnda beslutade sig dock efter några trevliga inlägg att hon inte ville vara med längre utan lämnade det bloggiga egosmekandet åt mig och Andy. Vi bor ju fortfarande ihop men nu ser jag Birtha lite som Osbournes okända dotter, ni vet hon som inte vill vara med i serien och blir maskad när hon råkar komma i bild. Det säger väl inte så mycket förutom att jag tydligen har hybris. Men iaf, Birtha fyllde år nyss och eftersom jag är både klok och slug så gav jag henne en ångkokare. Inte fan kommer Birtha få ångkoka sina grönsaker ifred, jag räknar med att läckerheterna kommer tillfalla även mig och Andy. Vidare så fick hon bla. en bok som heter "handbok för tankspridda". Den är rolig. Den får mig också att inse att jag inte är retarded, utan faktiskt just bara tankspridd. Detta är en nobel egenskap som inte ska föraktas, tankspriddhet tyder på ett kreativt sinne och förmåga att fokusera på annat väldigt intensivt. Ungefär som ett geni alltså. Så här genial är jag:

• Ofta när jag slänger soporna så kastar jag även i hemnycklarna. Brukar komma på det när jag ska gå någonstans och inte hittar nycklarna. Då springer jag runt som en skållad råtta ett tag, sedan inser jag vad som hänt, biter ihop och går ut och rotar igenom soptunnan som en annan baglady.
• Har även slängt viktiga csnpapper i soporna. Kom på det när jag var i skolan, fick åka tillbaka och sedan lämna in ett kuvert med märklig odör och mystiska fläckar.
• Det har hänt att jag åkt till skolan dagar då det inte är föreläsning. Det där med veckodagar är krångligt. Torsdag shmorsdag, vem räknar?
• Eh... jag kan inte klockan till 100% heller. Särskilt inte när det gäller halvtimmar. Halv nio låter ju som om det var en halvtimme över nio. Därför ställer jag ofta klockan en timme för sent vilket får som logiskt följd att jag blir en timme sen.
• Eller så är jag sen för att jag alltid glömmer mobilen/busskortet/nycklar/underkläder (märkte plötsligt att det var ovanligt luftigt under kjolen).
• Vet inte när någon fyller år, vare sig det är vänner eller familj. Men jag kan säga på ett ungefär vilken årstid födelsedagen infinner sig, alltid något.
• Kliver konstant av bussar några hållplatser för tidigt eller sent, ringer upp den jag ska till och kräver guidning på telefon. Guidaren måste vara väldigt tålmodig och kunna svara på frågor som "ok, jag ser det röda huset, men kan du vara specifik med hur nära det jag ska vara? Ska jag kunna ta på det?".
• Glömde spontant portkoden när jag hade vart ute och slängt soporna en gång (slängde förhoppningsvis enbart det). Hade på mig pyjamasbyxor och genomskinligt linne. Fick ta genväg genom bilverskstaden som ligger på bottenvåningen. Fick gå över verkstadsgolv med muntra mekaniker som hängde längs väggarna. Fick hålla armarna korsade på ett väldigt resolut sätt.

Finns en massa mer, listan skulle kunna bli oändlig. Glömmer hur mitt efternamn stavas, vad min pappa egentligen heter (dubbelnamn, sånt är komplicerat), hur gammal min yngsta syster är ("allvarligt, är du 16?! Du är ju 14?! Driver du med mig? Vad hände med 15?"), slänger mitt röstkort i pappersinsamlingen (trodde jag, men hittade det nyss under en gammal telefonräkning som jag kommer få påminnelse för), glömmer min bankomatkod jämt, glömmer hur man hittar hem till min bästa vän sedan 20 år etc etc etc. Om jag är såhär vid den späda åldern av 21, hur kommer jag då vara vid 80? Det är ju liksom inte lönt för mig att bli senil, det skulle inte märkas. Senilitet got nothing on me.

/j