i wanna dance with the common people like you

Joho visst vill jag gå till baba, visst känner jag skriet från baba i varenda liten dansant cell i min kropp MEN JAG FÅR INTE! Visserligen är både anden och köttet ack så svagt, men jag måste försaka värdsliga njutningar ty grammatiken kallar. Medan mina kära sambos dansar bort natten på ett euforiskt, men svettigt, baba kommer jag sitta i min säng, tröstäta choklad och försöka ta ut nominalfraser. Jag vill, nej måste, verkligen klara den här tentan och jag vågar inte längre förlita mig på min "jag kan göra allt jag vill och gå ut hundra dar i veckan och ändå klara skola och jobb-strategi". Det har iofs funkat hitills. Men nej. Tidig föreläsning imorgon, måste vara skarp, får inte sitta där och halvsova med gårdagens mascara under ögonen och vinauran runt mig. Det här är första gången på... ja... typ... år?! som jag säger nej till utekväll och så är det on top of it babas sista natt någonsin. Jag borde ge mig själv medalj för det här.

I brist på medalj kommer jag ge mig själv kakor och godis. Det är helt sjukt vad hungrig jag blivit på sistone. Igår kunde jag inte sova, visserligen inte ovanligt men vad som snurrade i trötta huvudet var inte någon stressig monolog om vart fan livet är på väg utan amerikanska pannkakor med blåbär, doughnuts, tomat och mozzarellasallad, pizza baby mmm... Idag har jag smällt i mig 10 kokosbollar, två middagar, just den där tomat och mozzarellasalladen samt choklad och sesamkakor. Jag vill ha mer. Vad är det i mig som plötsligt får sådana food cravings? Binnikemask? Barn?

/j