Förövrigt är jag smått (äcklad av) förälskad i Bukowski

Idag glömde jag bort att röka. Jättekonstigt. Ingen kommer att ta mig på allvar längre. Sen när jag kom på det rökte jag en cigarett i ren förvirrning. Jag är svag idag. Jag är svag eftersom svaghet är en del av min personlighet. Det är tråkigt men jag har accpeterat det. Fast jag är stark också, väldigt stark. Men vissa bitar av mig är svaga. Idag umgås jag med en av bitarna. Jag har inget val. Dessutom har jag ett skrämmande dåligt immunförsvar höll jag på att skriva, men jag menade tålamod. Riktigt uselt. Jag gillar inte att vänta. Varken på bussen eller på att någon ska ringa eller möta mig vid spärrarna. Idag väntar jag på att jag ska skriva. Jag har gjort lama försök, men väntar på driften som jag bland annat fick en kort stund igårnatt när jag efter många frustrerade cigaretter stod i hallen och Brillan kom hem. Då släppte det. Eller jag fick en ingångspunkt till texten som igår kändes bra men idag känns förjävlig. Nu väntar jag på en ny. Under tiden som jag väntar lyssnar jag på Sufjan Stevens och tänker på D. Eftersom jag inte hymlar med det så skriver jag det rätt ut. Jag tänker på D och har gjort det hela dagen kanske. Vissa dagar blir jag glad av att tänka på D men idag blir jag ledsen. Eftersom jag är svag idag så kan jag inte sluta tänka på D trots att jag blir ledsen av det. Jag ger efter och låter mig själv tänka vidare. Kanske var det därför jag glömde bort att röka idag. Jag blir så trött på att jag ska envisas med att vara förälskad i ledsenheten trots att jag just nu vet att jag egentligen mår bra och har det bra och trivs och är stolt över de beslut jag har tagit. Jag kan inte låta bli. Det är som att flirta med döden light. Jag flirtar med döden light och gör inget motstånd när den kysser mig i nacken. Jag har alltid varit svag för kyssar i nacken. Idag är jag svag i allmänhet. Fast det har jag redan sagt.

/a