jag är stor nu

Uuuuh spank me with my nyinskaffade kontokort ty jag har varit stygg. Nu blir det burktonfisk och nudlar resten av månaden, jag kan inte hålla i pengar än mindre mitt kort. Jag behöver ingenting, jag har allt, varenda sak jag köper är enbart för min höga fåfängas skull. Lättar mitt samvete lite med att be kassörerna runda av några kronor uppåt och skänka till den där välgörenhetskampanjen. Jag köper smycken och shit för 795, avrundar uppåt och skänker en femma till röda korset. Mmm, den kan de säkert utföra stordåd med medan jag med ett ack så rent samvete glider runt i mitt nya halsband som liknar de 78085334 andra halsbanden jag redan har.

Shoppade iaf med min syster. Hon är banne mig värre, och hon shoppar dessutom upp mamma och pappas pengar, den bortskämda lilla ungen. Eller unge, hon är 17 nu, snygg som satan och längre än mig. Jag ser henne som den där 10-åringen med tufsig man av hår, man gör väl det, småsystrar är alltid småsystrar. Det sjuka är att hon är bättre på relationer är mig. Eller bättre på att se hur sånt där funkar. Hon sätter sin välmanikyrerade nagel precis där det är som sannast och gör mest ont och trycker till. "Herregud du är 17 år vad vet du, jag tänker inte lyssna på dig!!!" ylar jag inne på Åhlens och fördjupar mig i foundations. Jag är snart 22, jättetstor, ingen liten snärta kan komma och säga åt mig hur det ligger till. Och om hon ändå har rätt så tänker jag ignorera det och dundra in i misstagen med öppna ögon, trots att jag vet att det är fel, trots att hon kommer säga vad var det jag sa. Jag är vuxen nog för att ignorera goda råd och skylla mig själv.


/j