Jag är trevlig säger jag. TREVLIG!!!
Man kanske inte kan läsa sig till det men jag var rätt dragen när jag skrev det där fylleinlägget nedan. Är stavningsfascist, så det är därför det ser hyfsat respektabelt ut. Om jag bara fick kommunicera via sms på fyllan så skulle ingen någonsin ana att min promillehalt börjar toucha 2,0. Men "ett redigt ägg" vafan?! Sen så mådde jag som jag förtjänade när jag kravlade mig upp åtta imorse och lufsade iväg till banken. Lyckas i princip alltid pricka in bankärenden dagen efter, så sitter jag där och lyssnar på banksnack och är mer än lovligt retarded. Luktar säkert sprit också, förgyller bankmannens dag utan tvekan.
Fast igår var strålande, så det var värt det! Men fick veta att en person som jag bara träffat ett fåtal gånger hade uppfattat mig som överlägsen, eller att jag i alla fall hade "väldigt stark integritet". Och det är verkligen inte första gången som jag får höra det, att jag verkar överlägsen eller snobbig eller lite för mer. Tydligen så sänder jag ut elitistiska vibbar så det bara skriker om det. Inget kunde ju vara mer fel! Jag är inte ett dugg överlägsen, för det mesta så tycker jag att alla andra är mycket coolare/festligare/what have you än jag. Jag kanske är smått blyg, men det var ju mycket värre förr. Nu är jag ju banne mig sprudlande, ett under av socialitet, med mina mått mätt då. Och stark integritet? Jag har noll integritet. Fråga mig vad som helst och jag svarar glatt. Jag har ju en blogg ffs. Ibland grinar jag på tunnelbanan och lättar mitt hjärta för främlingar. Visserligen har alkohol alltid varit inblandat vid dessa tillfällen, men om jag hade så stark integritet borde jag ju inte ens supa mig mongofull, och det gör jag ju. Rätt ofta. Men ändå så tycker folk uppenbaligen att jag är lite över och jag vet inte varför eller vad jag ska göra åt det. Spexa lite, jonglera avspänt? Styra ut mig i tjära och fjädrar och dra ett litet skämt? Tatuera "trevlig" i pannan? Sen om någon tycker att jag är snobbig ska jag bara lägga ifrån mig bollarna, lyfta på luggen och peka.
/j
Fast igår var strålande, så det var värt det! Men fick veta att en person som jag bara träffat ett fåtal gånger hade uppfattat mig som överlägsen, eller att jag i alla fall hade "väldigt stark integritet". Och det är verkligen inte första gången som jag får höra det, att jag verkar överlägsen eller snobbig eller lite för mer. Tydligen så sänder jag ut elitistiska vibbar så det bara skriker om det. Inget kunde ju vara mer fel! Jag är inte ett dugg överlägsen, för det mesta så tycker jag att alla andra är mycket coolare/festligare/what have you än jag. Jag kanske är smått blyg, men det var ju mycket värre förr. Nu är jag ju banne mig sprudlande, ett under av socialitet, med mina mått mätt då. Och stark integritet? Jag har noll integritet. Fråga mig vad som helst och jag svarar glatt. Jag har ju en blogg ffs. Ibland grinar jag på tunnelbanan och lättar mitt hjärta för främlingar. Visserligen har alkohol alltid varit inblandat vid dessa tillfällen, men om jag hade så stark integritet borde jag ju inte ens supa mig mongofull, och det gör jag ju. Rätt ofta. Men ändå så tycker folk uppenbaligen att jag är lite över och jag vet inte varför eller vad jag ska göra åt det. Spexa lite, jonglera avspänt? Styra ut mig i tjära och fjädrar och dra ett litet skämt? Tatuera "trevlig" i pannan? Sen om någon tycker att jag är snobbig ska jag bara lägga ifrån mig bollarna, lyfta på luggen och peka.
/j
posted by padam padam @ 29.11.06
2 Comments:
At 7:07 em,
Konsultpappan (K-dude) said…
Det där låter bekant. Jag var tillsammans med en tjej i åtta år, sambo och hela köret. Vi träffades på en kurs i Malaga i Spanien, och hon berättade efter något år att hennes första intryck av mig var "Vilken arrogant översittare och snobb".
Men vad säger det om henne, eftersom hon valde att bli tillsammans med mig? SEN upptäckte hon att jag inte alls är en snobb.
Typ.
Skit samma. Det är inte hon som är kärleken. 8-årsförhållandet tog slut, jag dejtade både bisarrt och hejdlöst ett tag, pendlade mellan ytterligheter för att känna vad som funkade.
Och när jag träffade min kärlek - jävlar vad det resonerade i mig.
När man till slut hittar rätt, då vet man det direkt. Men det är fanemig ingen rättighet.
At 4:42 em,
padam padam said…
Men varför tycker folk det om man inte är det? Jag kanske är sjukt överlägsen men inte märker det eftersom jag bara är sån och det känns naturligt för mig, hjälp...
Träffa nån och veta direkt, oj, det låter skrämmande och spännande och fantastiskt... Någon dag hoppas jag på det, men det känns inte som om det behöver vara någon dag alldeles snart. (Eller jo det gör det ju, men om jag tänker efter så vore det inte det bästa, så därför ska jag fortsätta tänka efter ett bra tag till... jag har blivit vis på gamla dar!)
/j
Skicka en kommentar
<< Home