partyanimal i dess verkliga mening

Så jag vill bara vara en i massan, den där gungande massan med alkoholluddiga konturer. Låt det vara mörkt och svettigt, trångt och nära. Då vill jag inte vara jag, jag vill inte ens vara snygg tjej som blir raggad på, det är inte mitt mål. Allt jag vill är att efter ett antal öl smälta in bland de andra på dansgolvet och känna hjärtat dunka i takt med basen. Sjunga högt till texten, skrika halsen hes och juckdansa mot mina tjejkompisar. Jag vill inte träffa gamla klasskamrater, halvbekanta och pojkar från förr som bara: nämen hej Jessica är det du det var länge sen hur är det hur mår du vad gör du?. Då säger jag nej, förlåt mig men du måste ha misstagit dig. Jag är inte hon, jag är bara något slags vertebrat med rudimentära rester av personlighet, driven av en basal instinkt att dricka sprit. Skål!

/j

(edit: och med stigande panik inser jag att typ alla mina inlägg från den senaste tiden handlar om att gå ut, det är ju lite tragiskt. Kanske ska skärpa till mig? Ja? Nej.)