vad liten man var, vad dum man var

Ni vet de där bilderna som ska illustrera människans utveckling, en radda figurer som börjar med en hukande apa och slutar med en upprätt människa? Jag hade sett den i ett uppslagsverk och var övertygad om att den visserligen visade människans utveckling, men utveckligen i magen. Babyn började alltså som apa och sedan formades den om till människa under 9 månader. Kruxet är dock att jag är nästan två månader för tidigt född, vilket ju måste innebära att jag var lite mer apa än resten av min familj! Jag kunde inte bli klok på det där, jag som var så genialiskt lillgammal och klok, hur kunde min myckna apighet hänga ihop med det? För att känna mig lite bättre minns att jag förklarade det för min lillasyster och lade till att hon faktiskt också var ganska apig, eftersom hon föddes med så mycket tjockt, svart hår på huvudet.

Vad mer? Jo, jag trodde att om man hackade i asfalten på gården med en sten tillräckligt länge skulle man hitta dinosaurieskelett. Jag trodde också att något hemskt skulle hända med världen om jag inte gick upp först av alla alltid, samt att fröken alltid visste vad jag gjorde. En gång hade hon nämligen knackat på skoltoalettens dörr när jag var där inne och sagt åt mig att komma ut och och sluta peta i näsan. Och eh, ja...

De bara kom över mig, minnen. Om jag får barn, jag undrar vilka underligheter de kommer få för sig? Det är lite spännande.



/j