Darrhänt.

Jag är spattig och nervös och vill göra något åt det. Det var jättelänge sen jag var nervös. Jag brukade vara nervös om jag skulle spela piano för folk. Det känns ungefär likadant som nu. Fast då brukade jag vara mer nervös. Saker jag kan felfritt i sömnen spelar jag fel på om jag är nervös. Det gör mig nervös. Fast nu ska jag inte spela. Ändå är jag nervös. Jag spelade nog fel för att mina fingrar passar på att göra som de vill när jag är orolig i huvudet och måste fokusera på det. Sen svor jag och åkte hem och övade ännu mer. Nu övar jag inte så ofta. I alla fall inte på piano. Jag har inget piano. Brillan hade en liten synt förut som man knappt ens kunde spela tvåhänt på. Mitt piano är hemma och jättetungt. Istället har jag gitarren. Den hänger på väggen just nu och tittar på mig. Jag tittar inte på den. Jag har fullt upp med att vara nervös. Det stör mig som fan. Jag frågade min syrra vad man gör om man är nervös och föredrar att inte vara det. Hon sa att jag skulle ta sjuttiotre djupa andetag. Jag provade men kom bara till arton sen började jag bli yr. Jag frågade henne om hon inte hade något annat tips. Det hade hon inte. När jag är nervös brukar jag röka cigg. Det hjälper ibland. Jag har nästan kedjerökt idag. Och det var till och med innan jag kom på att jag ens var nervös. Stört. Det funkade inte. På musiklinjen sa de jämt att man skulle skratta mycket och röra på kroppen för att sluta vara nervös. Det funkar. Men eftersom jag är så slö så minns jag inte hur man gör när man rör kroppen. Jag sitter och skrattar mycket för mig själv. Det hjälper inte. Brillans pappa är på besök och han står i köket. Han frågar varför jag skrattar. Jag säger att jag inte har nån aning. Det kanske var dumt. Han kanske vet vad man gör om man är nervös och föredrar att inte vara det. Han kanske är nån antinervositetssuperhjälte. Jag känner ingen sån. Eller gör jag det? Någon som inte har outat sig ännu. Nån som kan alla knep. Hallå där ute! Nu är det dags att komma ut ur garderoben! I need you!

/a