Vår då

Idag var det nästan vår, i alla fall sol vilket ger instant vårkänsla. Det får mig att vilja plocka fram gympadojjorna, hopprepet och glaskulorna. Det får mig att vilja gunga på knarriga gungställningar tills man får värsta snorranden under näsan, det får mig att vilja hoppa i vattenpölar och få lera mellan fingrarna. Den får mig att vilja pussa pojkar bakom den högsta busken och bli kittlad av dem tills jag skriker. Kort sagt så får vårkänsor mig att bli en sisådär nio år, jag vet inte hur det är med er andra.

Men jag är 22 och så trött så trött. Trött och virrig. Det är ett drag som jag ogillar hos mig själv för det får mig så osjälvständig. Skulle opponera på ett projekt idag. Skulle vara i skolan nio. Tänker att då måste jag gå upp halv åtta, yes, då hinner jag. Ställer klockan på 8.30. För att halv åtta låter ju som en halvtimme över åtta och inte en sekund reflekterar jag över att jag då enbart har en halvtimme på mig innan jag ska vara i skolan. Först när jag står på odenplan 9.45 och väntar på bussen går det upp för mig att jag är en timme sen. Bra jobbat. Det är verkligen inte första gången sånt där händer. Fan inte ens tionde. Jag är 22 år och har ännu inte greppat det där med halvtimmar. Kanske har en hjärnskada. I skolan träffade jag en tjej som kramade mig och pratade på och jag bara kunde inte placera henne alls. Så jag fejkar och frågar hur det är och sådär, försöker undvika minerade områden. Det är först när hon frågar om några andra som jag fattar vem hon är. Sånt där händer också jämt, JÄMT. Hjärnskada definitivt.

Tänkte sova nu när jag kom hem men så dimper sms ner och plötsligt måste jag stryka korta kjolen och bege mig till systemet. Vin vin vin alltid detta vin, mitt blodomlopp är hälften rött och hälften vitt, någon procent kanske fortfarande är intakta blodkroppar. Väääänta här, kanske därför hjärnskada? Möjligt, mycket möjligt. Oh well.

/j


ps. Andrea var fan är du?