utflykt i misslyckandets tecken

Jag och Fredag tänkte ta tag i dagen och göra en trevlig söndagsutflykt. Därför köpte vi en bullängd och tog med te i en sporadisk termos (petflaska). Sen gick vi ut i solen (stormen) för att leta upp en trevlig bänk där vi kunde ha picknick. Alla bänkar var översnöade och när vi till slut (svettiga, förbannade, bittra) hittade en som var helt söndersprayad av töntiga ungdomar från HOODEN så försökte vi äta bullen. Fredrik gnällde och var kissnödig, jag blev förbannad på bullen som var kletig och äcklig och alla som gick förbi trodde att vår teflaska var öl eller hb vilket ledde till att vi blev utstirrade. Jag skrattade dock som en jävla galning åt situationen vilket fick pensionärerna som gick förbi ännu mer vatten på sin kvarn att vi verkligen var alkisar. Sen gick vi hem. Vi insåg helt enkelt att vi var aningen tidigt ute för att avnjuta våren. Tålamod is the shit.

Jag är inne i en depressiv thecureperiod och det mest passande citatet för denna dag är inte helt otippat eller ens moget "is doesn't matter if we all die". Nu ska jag och Freddie lyssna på den och förbanna alla lyckliga jävla par som står och äcklar sig överallt med barnvagnar.

Tjolavipp.

/r.