alkohål i ögat

Efter ännu en helgs intensivt festande och vinintagande känner jag mig inte... helt fräsch. Jag känner mig mer som en skabbig röv marinerad i billigt tyskt lantvin. I somras, när jag och exet gjorde slut för första gången, så festade jag också sjukt mycket vilket resulterade i att jag fick hål på hornhinnorna i ögonen. Eller tja, det var väl inte festandet i sig som ledde till det, utan att festandet ledde till mongofylla vilket i sin tur ledde till att jag vinglade hem till folk och sov över utan att ta ur linserna. Linserna förvandlades från synhjälpmedel till en frodig bakteriehärd och jag fick hål i ögonen. Och nu känner jag att det är på g igen. Man blir sjukt ljuskänslig och rödögd och så gör det ont som satan. Alltså tänker jag helhjärtat joina Andy i den vita veckan samt glida runt i glasögon och hoppas på att ögonen helar sig själva.

Helgen gick i mangos tecken, för det var där vi hamnade både i fredags och lördags. Goesta var där och det var kul, vi gick ut och rökte och smorde våra egon ("jag gillar verkligen din blogg" "åh jag gillar din, du skriver så bra" "du med, du skriver jättebra" "fast du skriver också bra"... typ så hehe). Och igår så kom det fram en snubbe och sa att han läst den här bloggen! Jag var full och dum och fattade ingenting, vem var han? Om du läser detta så vill jag bara säga hej, och tack, och vem är du? Spännande att folk som man inte känner faktiskt läser här utan att vara tvingade av mig! Eh jag kanske borde börja censurera mig lite och inte skriva röv fullt så ofta... vill ju inte att folk ska få fel intryck... jag är egentligen hemskt liten och söt och oskyldig och super inte alls som ett galet djur, orerar om rövar och släpar hem män efter krogen.

HAHAHAHA!

Igår, på famösa mango, tjatade en brud i toakön om att jag verkligen, VERKLIGEN såg ut som Carrie i sex and the city. Uhu? Det var nog menat som en komplimang, men FFS CARRIE?! Jag vill se ut som en lite mer synthig, fetishistisk version av Audrey Hepburn, inte nåt getkött från sex and the city. Igår hade jag korsetten så hårt snörd att jag idag har blåmärken på höfterna, jag är ju dum i huvudet. Men med jävligt snygg figur. (Med korsetten på alltså, tycker jag iaf, vet inte om andra tycker det dock, de tycker nog bara jag är lite underlig som hoppar runt på indieklubbar i hårt snörd korsett.)

Det händer rätt ofta när jag är ute att jag träffar bekanta, men att jag verkligen inte kan placera dem. Det börjar bli pinsamt. Dom säger hej och hälsar och jag bara står där och försöker spela med medan jag mentalt bläddrar igenom alla jag känner. Jag menar inte att vara oartig, min vän Tamre har en teori om att jag håller på att förbvandlas till min mor som är känd för att vara extremt virrig. Usch det hoppas jag verkligen inte, men desvärre är det nog sant.
/jess